Bob Hansson: Ett utflippad geni
Idag har jag varit jävligt trött, men det är ju som vanligt. Kom väl upp vid tio i elva och han inte käka frukost för bussen skulle hinnas med. Materialet vi skulle läsa till dagens lektion fick konsumeras på bussen och det gick ju bra, förutom att jag var så jävla trött att jag funderade på att slänga boken åt helvete oc h sova istället. Hur som helst så var Seminiriet spännande, vi fick lära oss lite om praktisk bildanalys (vilket är sjuuukt mycket intressantare än det låter) och själva försöka tidsbestämma och analysera motiv på ett antal målningar.
När jag kom hem till stan (efter att ha däckat på bussen och antagligen dregglat en del) satt jag och häckade utanför Lollos mormors dörr. Skitkul.
Morsan bor ju mittemot och jag skulle vara barnvakt men det fanns inget barn hemma att vakta ännu vilket ingen hade talat om för mig... kallt om röven var det också, jävla stentrappa. När han väl kom hem så gick vi en sväng med mormors hund och han berättade om sina planer för framtiden. (Han är för övrigt Noa, min yngsta lillebror på 10 år) Han skulle sluta spela fiol och satsa på trummor istället, och så ville han köpa en egen hund, en som mormors fast en tjej så de kunde få valpar tillsammans. Sen så hade hans kompis (min kusin) sagt att han tänkte nog testa att röka någon gång i livet och det trodde han inte att han skulle göra.
Sen gjorde han något som skrämde skiten ur mig: Han verkligen sög i sig allt jag sa. När jag till exempel påpekade att det kanske vore en bra idé att fortsätta med fiolen så sa han att det kanske han skulle göra ändå... och jag märkte hela tiden att vad jag än så höll han med mig. Det är skitläskigt att ha ett sånt inflytande på någon, men samtidigt väldigt spännande. Fast mest läskigt. Jag vet ju inte vad som är bäst för honom. Men rökningen har han ju redan rätt inställning till så där behöver jag inte hjälpa till.
Efter promenaden blev det massor med tacos. mmmmmmmmmmm..... vi pratade lite om mitt arbete (det som är med i förra inlägget) och hade trevligt. Sen gick vi och såg Bob på Kulturkammaren och det var en riktig upplevelse. För de som inte vet vem han är så håller han på med poesi, han skriver böcker och turnerar med en egen krogshow för tillfället. Charmen med Bob Hansson är att han inte skäms för någonting och inte tycker att andra borde göra det heller. Han vände strålkastarna mot publiken och frågade oss en massa saker, han bytte om mitt på sen och när mikrofonen gick sönder slänge han bort den och skrek istället.
Det som jag verkligen fastnade för var när han sa att var och en av oss kommer från den bästa möjliga spermien. Av 6 miljoner spermier var jag bäst av alla, och liksom ni föddes jag som en vinnare. Det är en så juste tanke på något sätt. Okej jag kanske inte har vunnit så många tävligar i mitt liv men när det verkligen gällde, den viktigaste tävlingen av dom alla nämligen rätten att få leva var jag bäst. Du med! kom ihåg det nu. Det var mycket annat som var bra med hans show men det får räcka för idag, jag kan inte spy ut allt som inspirerar mig på en gång. Dessutom blev det ju rätt långt ändå ;D
När jag kom hem till stan (efter att ha däckat på bussen och antagligen dregglat en del) satt jag och häckade utanför Lollos mormors dörr. Skitkul.
Morsan bor ju mittemot och jag skulle vara barnvakt men det fanns inget barn hemma att vakta ännu vilket ingen hade talat om för mig... kallt om röven var det också, jävla stentrappa. När han väl kom hem så gick vi en sväng med mormors hund och han berättade om sina planer för framtiden. (Han är för övrigt Noa, min yngsta lillebror på 10 år) Han skulle sluta spela fiol och satsa på trummor istället, och så ville han köpa en egen hund, en som mormors fast en tjej så de kunde få valpar tillsammans. Sen så hade hans kompis (min kusin) sagt att han tänkte nog testa att röka någon gång i livet och det trodde han inte att han skulle göra.
Sen gjorde han något som skrämde skiten ur mig: Han verkligen sög i sig allt jag sa. När jag till exempel påpekade att det kanske vore en bra idé att fortsätta med fiolen så sa han att det kanske han skulle göra ändå... och jag märkte hela tiden att vad jag än så höll han med mig. Det är skitläskigt att ha ett sånt inflytande på någon, men samtidigt väldigt spännande. Fast mest läskigt. Jag vet ju inte vad som är bäst för honom. Men rökningen har han ju redan rätt inställning till så där behöver jag inte hjälpa till.
Efter promenaden blev det massor med tacos. mmmmmmmmmmm..... vi pratade lite om mitt arbete (det som är med i förra inlägget) och hade trevligt. Sen gick vi och såg Bob på Kulturkammaren och det var en riktig upplevelse. För de som inte vet vem han är så håller han på med poesi, han skriver böcker och turnerar med en egen krogshow för tillfället. Charmen med Bob Hansson är att han inte skäms för någonting och inte tycker att andra borde göra det heller. Han vände strålkastarna mot publiken och frågade oss en massa saker, han bytte om mitt på sen och när mikrofonen gick sönder slänge han bort den och skrek istället.
Det som jag verkligen fastnade för var när han sa att var och en av oss kommer från den bästa möjliga spermien. Av 6 miljoner spermier var jag bäst av alla, och liksom ni föddes jag som en vinnare. Det är en så juste tanke på något sätt. Okej jag kanske inte har vunnit så många tävligar i mitt liv men när det verkligen gällde, den viktigaste tävlingen av dom alla nämligen rätten att få leva var jag bäst. Du med! kom ihåg det nu. Det var mycket annat som var bra med hans show men det får räcka för idag, jag kan inte spy ut allt som inspirerar mig på en gång. Dessutom blev det ju rätt långt ändå ;D
Kommentarer
Trackback
