Det blev en dag på stranden. (Vi vs Vädret)
Idag har det varit rätt soft... sov lite dåligt, så jag låg kvar och lyssnade på ljudbok hela morgonen. Det var inte föränn vid 12 tiden som jag kände för att ta mig upp ur soffan och hitta på något kreativt. Efter att ha snackat med Jimmi blev planen att först ta oss in till stan och klättra upp på ett utkickstack, vilket visade sig vara ett svettigt företag. Konditionen måste definitivt bättras på, och som ett första steg i den riktningen ska jag ut och springa imorgon. Väl där uppe pustade vi ut och drack läsk, kristin filmade lite och Jimmi spanade efter gula bilar så att han kunde slå mig, något han börjar bli otäckt bra på. Det är ditt fel Tobbe!
När vi tröttnat på utsikten och de arga insekter som hemsökte oss pga av läskdrickandet var det bara att gå ned för alla trapporna igen, för att lokalisera en buss som kunde ta oss till stranden. Sagt och gjort, iväg mot stranden bar det! Väl där visade sig vädret inte alls vara på samma soliga humör som vi, utan fick för sig att det här med moln och regn var en bra idé. Väl förberredda som alltid (nåja) så slängde vi upp en paraplybarriär över oss och våra saker och vägrade ge oss av bara för att vädret bråkade med oss. Dock fick vädret slutligen ge sig, det hade tagit ut sig under regnperioden tidigare och klarade helt enkelt inte av att ge oss ett rejält regnväder, så snart var det bara molnen kvar och lagom tills vi skulle gå (naturligtvis inte innan dess) så tittade solen fram igen. Efter det begav vi oss hemmåt, lite lagom trötta och sega men eftersom det är Kristins sista kväll i Japan så är hon och Jimmi ute på stan igen nu och tar lite purikurabilder och käkar på något Yataiställe. Själv har jag pluggat lite grand, men vill mest lyssna mer på ljudboken som jag är totalt fast i.
Jag har också ett annat projekt på gång, som säkerligen kommer att komma upp på bloggen i dagarna. Jag vill inte avslöja alltför mycket men det handlar mest om en bok jag håller på att läsa som handlar om studieteknik och Helhetsläsning, ett väldigt effektivt sätt att ta till sig information.
Hoppas Sverige inte har lika veligt väder som här!
/Dain
När vi tröttnat på utsikten och de arga insekter som hemsökte oss pga av läskdrickandet var det bara att gå ned för alla trapporna igen, för att lokalisera en buss som kunde ta oss till stranden. Sagt och gjort, iväg mot stranden bar det! Väl där visade sig vädret inte alls vara på samma soliga humör som vi, utan fick för sig att det här med moln och regn var en bra idé. Väl förberredda som alltid (nåja) så slängde vi upp en paraplybarriär över oss och våra saker och vägrade ge oss av bara för att vädret bråkade med oss. Dock fick vädret slutligen ge sig, det hade tagit ut sig under regnperioden tidigare och klarade helt enkelt inte av att ge oss ett rejält regnväder, så snart var det bara molnen kvar och lagom tills vi skulle gå (naturligtvis inte innan dess) så tittade solen fram igen. Efter det begav vi oss hemmåt, lite lagom trötta och sega men eftersom det är Kristins sista kväll i Japan så är hon och Jimmi ute på stan igen nu och tar lite purikurabilder och käkar på något Yataiställe. Själv har jag pluggat lite grand, men vill mest lyssna mer på ljudboken som jag är totalt fast i.
Jag har också ett annat projekt på gång, som säkerligen kommer att komma upp på bloggen i dagarna. Jag vill inte avslöja alltför mycket men det handlar mest om en bok jag håller på att läsa som handlar om studieteknik och Helhetsläsning, ett väldigt effektivt sätt att ta till sig information.
Hoppas Sverige inte har lika veligt väder som här!
/Dain
En skön dag
Idag har det varit... NAAAAAAAAAAAAAAAAAAÄÄhähähhäääääääääjs. Skolan var helt ok, jag slapp eftermiddagslektionen och vädret var precis lagom, inte regn (nåja men bara lite) och inte så varmt så man smälter. Efter skolan drog jag och Marcus till gymmet och körde ett pass Martial exite (blandade kampsporter). Väldigt svettigt, men skönt! Jag har sällan svettats så mycket efter så kort tid. som Åke (och Obelix) skulle sagt: "De är inte kloka de där japanerna".
Efter gymmet stannade jag kvar på Cospa som anläggningen heter och bastade lite. Haha, de har TV i bastun, det ni! dessutom har de varma och kalla pooler precis utanför bastun som jag badade i och på vägen hem kände jag mig fruktansvärt avslappnad. Imorgon kommer den avslappningen har ersatts med en sjuhelvetes träningsvärk, men just nu känns det bra. Väl hemma snackade jag lite med evelina och tog det lungt innan jag Jimmi och Kristin drog in till stan och käkade middag på Off Broadway. Hehe de har en livemusiker där varje fredag som spelade helt fantastiskt på både saxofon, tvärflöjt och gitarr. Kristin och Jimmi var inte lika förtjusta i tvärflöjten som jag, konstigt nog. Det kanske bara är vi flöjtspelar som kan förstå skönheten i ett jazzsolo på tvärflöjt. Visserligen spelar jag bara blockflöjt och har än så länge bara listat ut hur man spelar "Nu grönskar det..." men men! detaljer är för mesar som inte vågar generalisera som någon vis man sa en gång. För det var definitivt ingen kvinna som sa det.
Det är helt enkelt manligt att generalisera, eller hur Jimmi?
God natt, nu blire lite Malaxtv för att lätta upp stämningen i min lilla garderob!
/Dain
Efter gymmet stannade jag kvar på Cospa som anläggningen heter och bastade lite. Haha, de har TV i bastun, det ni! dessutom har de varma och kalla pooler precis utanför bastun som jag badade i och på vägen hem kände jag mig fruktansvärt avslappnad. Imorgon kommer den avslappningen har ersatts med en sjuhelvetes träningsvärk, men just nu känns det bra. Väl hemma snackade jag lite med evelina och tog det lungt innan jag Jimmi och Kristin drog in till stan och käkade middag på Off Broadway. Hehe de har en livemusiker där varje fredag som spelade helt fantastiskt på både saxofon, tvärflöjt och gitarr. Kristin och Jimmi var inte lika förtjusta i tvärflöjten som jag, konstigt nog. Det kanske bara är vi flöjtspelar som kan förstå skönheten i ett jazzsolo på tvärflöjt. Visserligen spelar jag bara blockflöjt och har än så länge bara listat ut hur man spelar "Nu grönskar det..." men men! detaljer är för mesar som inte vågar generalisera som någon vis man sa en gång. För det var definitivt ingen kvinna som sa det.
Det är helt enkelt manligt att generalisera, eller hur Jimmi?
God natt, nu blire lite Malaxtv för att lätta upp stämningen i min lilla garderob!
/Dain
It's raining men! Hallelujah!
Jag tror mig minnas att jag nämnde den nederbörd som drabbat oss i gårdagens inlägg, men det tål att nämnas igen. När jag gick och la mig igårkväll regnade det ordentligt och jag tänkte för mig själv: "fan, det kommer suga att åka till skolan imorgon, det blir bussen för min del". Vid 6:30 vaknade jag av att det regnade så mycket att det totalt överröskade ljudboken jag satt på i bakgrunden. En halvtimme senare ringde Dharma, vår "studierektor" kan vi väl kalla honom, och sa att skolan var inställd idag, pågrund av att det regnade så förbannat.
Det här är alltså samma skola som kräver läkarintyg om du är sjuk en enda dag, som förväntar sig att alla elever ska ha 100% närvaro at all times. Då kanske ni förstår hur mycket det regnade imorse. När jag gick ned för att meddela Jimmi var jag tvungen att gå i badbyxor, med paraply och foppatofflor utan strumpor. Det var som om någon gud satt på massagestrålen på sin dusch och riktat den ned mot Fukuoka.
Imorgon lär det de dock inte ställa in skolan, vilket är synd. Jag lär mig nästan mer av att strosa runt i Fukuokas tunnelbana än jag gör i skolan. Hur som helst så har dagen mest gått åt till att strosa runt på stan med Jimmi och hans flickvän Kristin, samt matlagning tillsammans med dem och lite filmtittande nu på kvällen. Egentligen hade jag tänkt ägna dagen åt studier, men jag hade lånat ut min bra bok till Anton, han skulle haft prov idag om det inte varit för regnet.
Hur som helst har det varit en bra dag, och jag köpte lite roliga grejer på 100yens affären. Bland annat en baseboll och en blockflöjt. Men nu ska jag se de absolut sista avsnitten av Heroes!
Ha det bra mina vänner!
Det här är alltså samma skola som kräver läkarintyg om du är sjuk en enda dag, som förväntar sig att alla elever ska ha 100% närvaro at all times. Då kanske ni förstår hur mycket det regnade imorse. När jag gick ned för att meddela Jimmi var jag tvungen att gå i badbyxor, med paraply och foppatofflor utan strumpor. Det var som om någon gud satt på massagestrålen på sin dusch och riktat den ned mot Fukuoka.
Imorgon lär det de dock inte ställa in skolan, vilket är synd. Jag lär mig nästan mer av att strosa runt i Fukuokas tunnelbana än jag gör i skolan. Hur som helst så har dagen mest gått åt till att strosa runt på stan med Jimmi och hans flickvän Kristin, samt matlagning tillsammans med dem och lite filmtittande nu på kvällen. Egentligen hade jag tänkt ägna dagen åt studier, men jag hade lånat ut min bra bok till Anton, han skulle haft prov idag om det inte varit för regnet.
Hur som helst har det varit en bra dag, och jag köpte lite roliga grejer på 100yens affären. Bland annat en baseboll och en blockflöjt. Men nu ska jag se de absolut sista avsnitten av Heroes!
Ha det bra mina vänner!
Have you ever seen the rain?
Det är en aning blött här. Inte sådär delicious and moist som Lancia vill ha det, utan verkligen blött. Det är så blött att kläderna mögglar om du försöker hänga dem på tork, så blött att du lika gärna kan gå utanför dörren en stund istället för att ta en dusch. Det är så blött att cyklarna rostar bara av att stå ute. Det är SÅÅ blött att du får russinfingrar om du öppnar fönstret. SÅ blött är det.
Sen att det har regnat 24/7 de senaste dagarna (och beräknas fortsätta göra det hela veckan lång) gör ju inte cykelturen till skolan trevligare. Idag var jag så genomsur när jag kom till skolan att det första vår lärare gjorde var att springa och hämta en handduk till mig. Det tog mig fram till 3 på eftermiddagen att torka, och sen var det ju bara att cykla hem igen.
Skolan i sig har varken blivit bättre eller sämre, men jag har vant mig mer. Tyvärr kör skolan på i samma rasande tempo, så jag har fortfarande ordentliga problem med att hänga med. Jag försöker komma ikapp men ibland känns det bara helt lönlöst.
Utöver det har Åke och Tobbe kommit hit och flugit hem sedan jag sist skrev något vettigt här. Deras besök var väldigt roligt, och vi hittade på en massa störda saker, vi blev bland annat intervjuade i direktsänd TV (vad som verkar vara en nationell sändning, vilket fortfarande får mig att må illa när jag tänker på det). Sen var vi ute och drack en hel del, Det kändes oundvikligt när Åke var med. Vid midsommar tog vi en tripp till Korea vilket var hejdlöst roligt! Det finns massor av fula bilder från deras besök i Japan och Korea på facebook för den som är intresserad.
Det känns lite tommt nu när de har åkt men å andra sidan så har jag mer tid till skolan nu, och lite mer yta att röra mig på. Nu ska se på heroes och plugga kanji tänkte jag mig! ha det bra allesammans!
Sen att det har regnat 24/7 de senaste dagarna (och beräknas fortsätta göra det hela veckan lång) gör ju inte cykelturen till skolan trevligare. Idag var jag så genomsur när jag kom till skolan att det första vår lärare gjorde var att springa och hämta en handduk till mig. Det tog mig fram till 3 på eftermiddagen att torka, och sen var det ju bara att cykla hem igen.
Skolan i sig har varken blivit bättre eller sämre, men jag har vant mig mer. Tyvärr kör skolan på i samma rasande tempo, så jag har fortfarande ordentliga problem med att hänga med. Jag försöker komma ikapp men ibland känns det bara helt lönlöst.
Utöver det har Åke och Tobbe kommit hit och flugit hem sedan jag sist skrev något vettigt här. Deras besök var väldigt roligt, och vi hittade på en massa störda saker, vi blev bland annat intervjuade i direktsänd TV (vad som verkar vara en nationell sändning, vilket fortfarande får mig att må illa när jag tänker på det). Sen var vi ute och drack en hel del, Det kändes oundvikligt när Åke var med. Vid midsommar tog vi en tripp till Korea vilket var hejdlöst roligt! Det finns massor av fula bilder från deras besök i Japan och Korea på facebook för den som är intresserad.
Det känns lite tommt nu när de har åkt men å andra sidan så har jag mer tid till skolan nu, och lite mer yta att röra mig på. Nu ska se på heroes och plugga kanji tänkte jag mig! ha det bra allesammans!
Dåligt med uppdateringar
Jag har definitivt legat på latsidan den senaste veckan med bloggandet, men jag har varit upptagen med att försöka få någon ordning på tillvaron här i japan. Jag skulle gärna lova att jag kommer skriva mycket mer framöver, men det får ni vänta på tills tidigast efter helgen, eftersom jag har ett stort prov imorgon, och på fredag drar vi allihop till Korea för att kolla läget där. Jag är tillbaka på söndag, och då kanske jag skriver någon form av sammanfattning av vad som hänt den senaste tiden, vi får se. Tills dess hoppas jag att ni alla har en riktigt kul midsommar, och att ni inte glömmer att svartklubbsdanne finns med er en halv planet bort!
Utkast: Idag har ...
Idag har varit en hyffsad dag. Inget utöver det vanliga, men inte heller sådär svinigt kass som vissa dagar är. Värt att notera är mötet med Dharma kring "våra problem", vilket väl snarare är deras problem med oss än tvärt om, men i alla fall. Det gick väl så bra som det kunde, han lovade att försöka ändra på saker och ting men varnade att det skulle ta tid och sa att vi fick försöka anpassa oss så gott det gick. Ärligt talat så orkade jag inte bråka mer så jag lät saken bero. Det är mycket roligare att debattera via email än att sitta och disskutera det på dålig engelska med en människa som bara undviker alla direkta ställningstaganden.
Vädret var riktigt askasst om man inte är Tobbe (som älskar regn) men det lättade lite frammåt k
Vädret var riktigt askasst om man inte är Tobbe (som älskar regn) men det lättade lite frammåt k
Världens just nu absolut roligaste youtubeklipp.
jag har just haft en nära döden upplevelse. Jag höll på att dö av skratt, såg ljust i slutet av tunneln och allt. Sån tur var tog youtubeklippet slut precis då, annars hade lämnat er för Nangijala. Eftersom jag är rätt säker på att det inte bara är jag som tycker det här är totalt fantastiskt superbt roligt så tänker jag dela med mig, dock med en varning för okontrollerbara skrattanfall som kan leda till andnöd och värkande sidor.
Klippet, som för övrigt är första delen i en serie hittar ni här.
-Det absolut roligaste sen Gregers semester i Långträsk, vad väntar ni på?
Klippet, som för övrigt är första delen i en serie hittar ni här.
-Det absolut roligaste sen Gregers semester i Långträsk, vad väntar ni på?
Äntligen en möjlighet att slå tillbaka.
Ni som känner mig vet att det finns så saker jag mår så bra av, eller njuter så mycket av att göra som att skriva arga brev. Det är lite av mitt kall här i livet, och om jag får säga det själv, vilket jag får eftersom vi trotts allt fortfarande har lite yttrandefrihet kvar, så är jag rätt bra på det. Som ni säkert vet har jag inte varit särskilt nöjd med skolan, och idag fick jag ett brev från SI, mitt språkreseföretag, som fick bägaren att rinna över. Det var Anton som larmade mig, han hade nämligen fått ett identiskt brev med bara namnet utbytt. Personlig service är fint när man jobbar inom tjänstebranschen, tycker ni inte det? så här stod det i hennes brev:
"Hej Daniel!
Du har nu varit i Fukuoka i cirka sex veckor och börjar förmodligen komma tillrätta i din nya vardag. Vi på SI - Study International hoppas att du trivs bra och att språkundervisningen uppfyller dina och våra högt ställda krav.
Det tar alltid lite tid att vänja sig vid allt nytt som man möts av när man flyttar till ett nytt land och en ny kultur. Men efter några veckor kommer du att börja anpassa dig och vi är säkra på att du kommer att berikas med spännande upplevelser, lärorika erfarenheter och intressanta möten. Din studietid utomlands kommer att gå fort och utan att du vet ordet av det kommer du att vara hemma i Sverige igen. Försök därför att ta vara på tiden på bästa sätt och se till att lära dig så mycket som möjligt, både om den nya kulturen och din egen, om andra människor och om dig själv.
Om du har några frågor är det viktigt att du vänder dig till din kontaktperson på skolan, och du är givetvis alltid välkommen att kontakta oss på Study International.
Hör gärna av dig och berätta hur du har det!
Vi önskar dig en oförglömlig tid i Fukuoka!
Vänliga hälsningar,
Josefine Kollberg"
Jadå Josefine, våra höga förväntingar var det ja...
Mitt svar:
Hej Josefine!
Efter sex veckor i Fukuoka börjar jag vänja mig, men känner mig verkligen inte tillrätta. Det kan visserligen bero på att jag bor i vad som mest kan liknas vid en klädkammare med sovloft, som Dharma var snäll nog att fixa. Den kostar ungefär dubbelt så mycket som en fin lägenhet, men som han förklarade efteråt så tyckte han den dög åt oss eftersom vi inte skulle stanna så länge. Själv tycker jag 6 månader är en stund, men allting är ju relativt. Att jag faktiskt använder den enda garderoben som arbetsrum är rätt ironiskt, men det finns inte plats någon annanstans. Laga mat är också spännande här, eftersom jag bara har en platta och ingen diskbänk eller ugn. Dock ingick det en micro i hyran, så om jag vill käka skräpmat a la Billy's pizza har jag allt jag behöver.
Vad gäller utbildningen så har mina höga krav, som jag egentligen inte hade satt så högt till att börja med, aldrig ens varit nära att uppfyllas. Det påstods innan jag reste att man endast behövde bemästra hiragana och katakana, samt möjligtvis några få fraser, för att klara av skolan. Detta var en lögn, ren och skär lögn, då lärarna endast talar japanska och ignorerar en om man påpekar att man inte förstår. Undantaget för denna regel är om mer än tre kineser säger att de inte förstår någonting, de skriver läraren några Kanji på tavlan och går vidare. Den enda ljuspunkten på bland det totala mörkret på undervisningshimmelen är att jag, efter att ha fått dåligt resultat på ett prov, erbjudits stödundervisning på eftermiddagarna, något jag gladeligen tackat ja till, trotts att läraren där inte heller talar engelska. Jag har varit tvungen att köpa kopior av vår kurslitteratur på engelska eftersom skolan inte förser en med någon sådan, och all grammatik ändast förklaras på japanska, och det i en rasande fart.
Att de aldrig tidigare undervisat folk utanför Asien är mycket tydligt, och att de saknar pedagogisk utbildning förefaller högst troligt. Vi får sju nya kanji varje dag, vilket för kineserna inte är någon större utmaning, de behöver bara lära sig hur man skriver den på hiragana. För oss svenskar består processen att lära sig EN kanji i fyra steg: först lära oss att teckna den rätt, sen lära oss hiraganan, sen vad den betyder på engelska och sist men inte minst svenska. Detta har jag förklarat för Dharma, men han anser att det bästa vi kan göra under rådande omständigheter är att kämpa på, vilket vi också gör. Dock förstår jag absolut ingenting av den ordinare undervisningen, om inte Marcus, som har hamnat i samma klass, översätter åt mig. Då och då snappar man upp någonting, och visst har jag lärt mig en del sen jag kom hit, men jag borde lärt mig mycket mer, och blivit bemött på ett annat sätt av skolan.
Det här är bara toppen på isberget, jag har inte berättat för dig om Cykelskolan, sopsorteringslektionerna och mycket, mycket annat men jag ville till en börjar bara ge dig en kort inblick om hur skolan och livet fungerar här för oss svenskar. Vi behandlas som dagisbarn, och för de stackare som bor på elevhemmet är det razzia två ggr i veckan, där lärarna rotar igenom rummen för att se att de städar ordentligt. Vi är vuxna människor och förväntade oss att bli behandlade som sådana. Dessa förväntningar är nu totalt borta, och jag tycket det är viktigt att ni på SI får reda på det.
Mvh
/Daniel.
AAAAAAAAAAAAAAHHH! så skönt det känns att bara få skriva av sig allt det där! Arga brev är som balsam för sinnet, som en helkroppsmassage med happy ending. Kort sagt: jävligt skönt. Nu tror jag det blir ett bad, innan jag tar i tu med morgondagens Kanji.
Vi hörs!
/Daniel
"Hej Daniel!
Du har nu varit i Fukuoka i cirka sex veckor och börjar förmodligen komma tillrätta i din nya vardag. Vi på SI - Study International hoppas att du trivs bra och att språkundervisningen uppfyller dina och våra högt ställda krav.
Det tar alltid lite tid att vänja sig vid allt nytt som man möts av när man flyttar till ett nytt land och en ny kultur. Men efter några veckor kommer du att börja anpassa dig och vi är säkra på att du kommer att berikas med spännande upplevelser, lärorika erfarenheter och intressanta möten. Din studietid utomlands kommer att gå fort och utan att du vet ordet av det kommer du att vara hemma i Sverige igen. Försök därför att ta vara på tiden på bästa sätt och se till att lära dig så mycket som möjligt, både om den nya kulturen och din egen, om andra människor och om dig själv.
Om du har några frågor är det viktigt att du vänder dig till din kontaktperson på skolan, och du är givetvis alltid välkommen att kontakta oss på Study International.
Hör gärna av dig och berätta hur du har det!
Vi önskar dig en oförglömlig tid i Fukuoka!
Vänliga hälsningar,
Josefine Kollberg"
Jadå Josefine, våra höga förväntingar var det ja...
Mitt svar:
Hej Josefine!
Efter sex veckor i Fukuoka börjar jag vänja mig, men känner mig verkligen inte tillrätta. Det kan visserligen bero på att jag bor i vad som mest kan liknas vid en klädkammare med sovloft, som Dharma var snäll nog att fixa. Den kostar ungefär dubbelt så mycket som en fin lägenhet, men som han förklarade efteråt så tyckte han den dög åt oss eftersom vi inte skulle stanna så länge. Själv tycker jag 6 månader är en stund, men allting är ju relativt. Att jag faktiskt använder den enda garderoben som arbetsrum är rätt ironiskt, men det finns inte plats någon annanstans. Laga mat är också spännande här, eftersom jag bara har en platta och ingen diskbänk eller ugn. Dock ingick det en micro i hyran, så om jag vill käka skräpmat a la Billy's pizza har jag allt jag behöver.
Vad gäller utbildningen så har mina höga krav, som jag egentligen inte hade satt så högt till att börja med, aldrig ens varit nära att uppfyllas. Det påstods innan jag reste att man endast behövde bemästra hiragana och katakana, samt möjligtvis några få fraser, för att klara av skolan. Detta var en lögn, ren och skär lögn, då lärarna endast talar japanska och ignorerar en om man påpekar att man inte förstår. Undantaget för denna regel är om mer än tre kineser säger att de inte förstår någonting, de skriver läraren några Kanji på tavlan och går vidare. Den enda ljuspunkten på bland det totala mörkret på undervisningshimmelen är att jag, efter att ha fått dåligt resultat på ett prov, erbjudits stödundervisning på eftermiddagarna, något jag gladeligen tackat ja till, trotts att läraren där inte heller talar engelska. Jag har varit tvungen att köpa kopior av vår kurslitteratur på engelska eftersom skolan inte förser en med någon sådan, och all grammatik ändast förklaras på japanska, och det i en rasande fart.
Att de aldrig tidigare undervisat folk utanför Asien är mycket tydligt, och att de saknar pedagogisk utbildning förefaller högst troligt. Vi får sju nya kanji varje dag, vilket för kineserna inte är någon större utmaning, de behöver bara lära sig hur man skriver den på hiragana. För oss svenskar består processen att lära sig EN kanji i fyra steg: först lära oss att teckna den rätt, sen lära oss hiraganan, sen vad den betyder på engelska och sist men inte minst svenska. Detta har jag förklarat för Dharma, men han anser att det bästa vi kan göra under rådande omständigheter är att kämpa på, vilket vi också gör. Dock förstår jag absolut ingenting av den ordinare undervisningen, om inte Marcus, som har hamnat i samma klass, översätter åt mig. Då och då snappar man upp någonting, och visst har jag lärt mig en del sen jag kom hit, men jag borde lärt mig mycket mer, och blivit bemött på ett annat sätt av skolan.
Det här är bara toppen på isberget, jag har inte berättat för dig om Cykelskolan, sopsorteringslektionerna och mycket, mycket annat men jag ville till en börjar bara ge dig en kort inblick om hur skolan och livet fungerar här för oss svenskar. Vi behandlas som dagisbarn, och för de stackare som bor på elevhemmet är det razzia två ggr i veckan, där lärarna rotar igenom rummen för att se att de städar ordentligt. Vi är vuxna människor och förväntade oss att bli behandlade som sådana. Dessa förväntningar är nu totalt borta, och jag tycket det är viktigt att ni på SI får reda på det.
Mvh
/Daniel.
AAAAAAAAAAAAAAHHH! så skönt det känns att bara få skriva av sig allt det där! Arga brev är som balsam för sinnet, som en helkroppsmassage med happy ending. Kort sagt: jävligt skönt. Nu tror jag det blir ett bad, innan jag tar i tu med morgondagens Kanji.
Vi hörs!
/Daniel
Läxdags.
Söndagar är bara skit, som vi alla vet. Idag skall alla läxor fixas, jag måste städa och diska och dessutom är kylskåpet tomt på ätbarheter. Som vanligt när man har alldeles för mycket att göra finns det så många andra grejer som är mer intressanta. Blogga till exempel, eller sur hur många som vill ha mig som påve på facebook.
I övrigt så börjar mina veckodagar få en stabil rytm och om jag bara har råd med det där gymkortet också så kommer mina dagar att se ut som följer:
07:50 snooze.
07:55 upp och hoppa! (slår huvudet i taket om jag sover på loftet)+morgonbestyr och ev. frukost
08:30 Cykla iväg mot skolan.
09:00 Vanliga lektioner som brukar vara helt värdelösa
12:30 Lunch
13:30 Stödundervisning där jag får lära mig det som jag borde lärt mig under den vanliga undervisningen
15:00 Skolan slut för dagen.
15:20 Gymmet!
17:00 Hem och käka
18:00 Läxor (yeah right)
19:20 Freetime 'till bedtime
23-24 sova.
Härligt va? Om det nu blir satt i system så kommer jag i alla fall njuta av mina lediga helger, det är ju en sak som är säker. Så, nu åter till att skjuta upp det som måste göras med hjälp av diverse bloggar+facebook. Om inte annat så måste jag ju kolla vad videosöndagen har att erbjuda :D
I övrigt så börjar mina veckodagar få en stabil rytm och om jag bara har råd med det där gymkortet också så kommer mina dagar att se ut som följer:
07:50 snooze.
07:55 upp och hoppa! (slår huvudet i taket om jag sover på loftet)+morgonbestyr och ev. frukost
08:30 Cykla iväg mot skolan.
09:00 Vanliga lektioner som brukar vara helt värdelösa
12:30 Lunch
13:30 Stödundervisning där jag får lära mig det som jag borde lärt mig under den vanliga undervisningen
15:00 Skolan slut för dagen.
15:20 Gymmet!
17:00 Hem och käka
18:00 Läxor (yeah right)
19:20 Freetime 'till bedtime
23-24 sova.
Härligt va? Om det nu blir satt i system så kommer jag i alla fall njuta av mina lediga helger, det är ju en sak som är säker. Så, nu åter till att skjuta upp det som måste göras med hjälp av diverse bloggar+facebook. Om inte annat så måste jag ju kolla vad videosöndagen har att erbjuda :D
Varv efter varv efter varv
Jag vakna med huvudvärk och sten i mitt bröst
Jag vet ingen tröst, jag måste sluta be till min törst
För de som kändes jobbigt känns ju dubbelt så svårt
Och hur illa betedde jag mig på klubben i går?
Jag var vidrig mot vänner, va sa jag till tjejen?
Bråka med vakter och galnaste grejer
Ligger kvar på sängen hoppas känslan ebbar
Tills rummet krymper och jag trängs med väggar
Hon é fem i elva, telefonen den ringer försöker återfå minnet
Vill härifrån och försvinner
Ut i en bakfylla blandad med ångest jag säger samma sak för sextusenandrade gången
Jag ska aldrig mer göra så jag känner så här
Det kvittar vilken fest det är, hur många jag känner där
Jag svär om jag bara kan klara idag ska jag ta mej i kragen och vara så glad
Refräng:
För The botten is nådd, hur långt kan man gå
Hur lågt kan man sjunka hur kass kan man må
Kändes fördjävligt illa men de börjar bli lite bättre nu min vän
Om jag tappar fästet och trillar ned ska jag klättra upp igen
Till slut när jag orkar ta mej upp ur min bädd
Får jag en chock när jag ser klockan är kvart över ett
Jag skulle träffat min syster för typ en timme sen
Jag missa telefontiden hos kronofogden igen
Men jag lär ju mig aldrig av mina misstag
Vilket ämne är det jag har en brist av
Varför går jag alltid över gränsen
Min hjärna den står där bredvid när de händer
Jag måste ringa runt och be om förlåt
Det känns som jag hellre vill dö men vi får se hur de går
Tacka fan för mina polare har tålamod med mig
Hade jag varit dom hade jag knappt tåla att se mig
Min kyl den är tom, mina pengar är slut
Alla ledtrådar säger "förändra dig nu"
Patetisk och ynklig fy fan vilken dag
Jag duschar men samvetet det sitter kvar
[Ref.]
Deppig som jag är börjar jag tänka på annat
Som gör mig ännu ledsnare och jag är nästan förbannad
Men det som inte dödar mig blir jag ju starkare av
Det är dags att sryra upp skiten och göra smartare val
Så knas man kan vara jo man smäller av
Och det är knappt att man klarar sånna smäre dar
Men det går för lugnt nu är jag desperat
Jag får se till att göra nånting bättre av
Denna korta tid som vi har på denna planeten
Kan man inte gå runt å skapa sina egna helveten
äntligen så börjar ångesten släppa
Och den bästa medicinen för mig är sången som denna
Vi tittar upp, ned, överallt - jag sa upp, ned och överallt...överallt
[Ref.]
Vi tittar uppåt, uppåt, uppåt, vi tittar uppåt, uppåt, uppåt, uppåt,
Jarå, jarå, jarå haa, högt, lågt, överallt
På tisdag äts det ärtsoppa...
På lördag är det fest, men fredag är ändå den dagen som känns bäst! Idag har jag haft en bra dag(!). Skolan fick sig en känga, en lärare snodde nämligen Marcus block. Då tog jag tillbaka det och gav läraren en sånndär härlig "gör-det-igen-om-du-vågar-min". Varpå hon hastigt sänkte blicken. För att citera Batman Begins: "that is power you can't buy!". Hur som helst så fick hon be Marcus om ursäkt lite senare, när vi tog ett snack med vicerektorn eller vad man nu ska kalla honom. Dharma heter han, men smeknamn är the shit, så vi kallar honom för brunöga.
På tal om smeknamn så har jag lyckats samla på mig en hel del sen jag kom hit, det har blivit lite av min grej. Triple D, Karate Kid, Danne Dyngrak, DaimkryssarN^ och nu senaste Äppeldanne. Jag orkar inte dra historierna bakom alla, men det senaste är lite extra roligt eftersom det är lärarna på skolan som hittat på det. Jag hade nämligen med mig ett äpple på inträdesprovet. Det tog inte lång tid innan jag var "färdig" (kunde inte mer) och då satte jag mig och smaskade i mig nämnda frukt. Tydligen lät jag en hel del, och det är uppenbarligen inte tillåtet att käka äpplen under prov i Japan, för senare fick jag höra från drakguden att läraren tyckt jag låtit som en smutsig barbar. Då sa hon dock inte ett ord om det, den lilla fegisen.
Det är från denna incident som namnet stammar, dock var jag lyckligt ovetande om detta tills en av Jimis lärare hälsade på mig med namnet Ringo-Danierusan (=äppeldaniel). Jimi tyckte naturligtvis detta var hysteriskt roligt, och var inte sen med att berätta för de andra.
Så för den här veckan heter jag Äppeldanne och nästa gång vi är på krogen ska jag kalla mig för Ringo. Jimi har istället blivit en mängd verb, att göra en Jimi är alltifrån att skita till att ha linser i skolan och skrämma lärarna med. Anton är dock fortfarande Tyson i min bok, och Marcus lever vidare utan smeknamn...
Framöver kommer mitt schema vara rätt fullt, men inom en månad ska jag förhoppningsvis ha en till blogg uppe, där jag lägger upp grejer jag skriver vid sidan av, framför allt början till vad som en dag kanske blir en bok om livet som utbytesstudent i Fukuoka. Sen blir det säkert lite dikter för de av er som gillar sånt (om det nu finns någon alls ibland er) och annat smått och gått i samma stil som den jag la upp här nyligen, men mer info om det senare. Nu ska jag njuta av min Yasumi (ledighet).
Sayounara!
På tal om smeknamn så har jag lyckats samla på mig en hel del sen jag kom hit, det har blivit lite av min grej. Triple D, Karate Kid, Danne Dyngrak, DaimkryssarN^ och nu senaste Äppeldanne. Jag orkar inte dra historierna bakom alla, men det senaste är lite extra roligt eftersom det är lärarna på skolan som hittat på det. Jag hade nämligen med mig ett äpple på inträdesprovet. Det tog inte lång tid innan jag var "färdig" (kunde inte mer) och då satte jag mig och smaskade i mig nämnda frukt. Tydligen lät jag en hel del, och det är uppenbarligen inte tillåtet att käka äpplen under prov i Japan, för senare fick jag höra från drakguden att läraren tyckt jag låtit som en smutsig barbar. Då sa hon dock inte ett ord om det, den lilla fegisen.
Det är från denna incident som namnet stammar, dock var jag lyckligt ovetande om detta tills en av Jimis lärare hälsade på mig med namnet Ringo-Danierusan (=äppeldaniel). Jimi tyckte naturligtvis detta var hysteriskt roligt, och var inte sen med att berätta för de andra.
Så för den här veckan heter jag Äppeldanne och nästa gång vi är på krogen ska jag kalla mig för Ringo. Jimi har istället blivit en mängd verb, att göra en Jimi är alltifrån att skita till att ha linser i skolan och skrämma lärarna med. Anton är dock fortfarande Tyson i min bok, och Marcus lever vidare utan smeknamn...
Framöver kommer mitt schema vara rätt fullt, men inom en månad ska jag förhoppningsvis ha en till blogg uppe, där jag lägger upp grejer jag skriver vid sidan av, framför allt början till vad som en dag kanske blir en bok om livet som utbytesstudent i Fukuoka. Sen blir det säkert lite dikter för de av er som gillar sånt (om det nu finns någon alls ibland er) och annat smått och gått i samma stil som den jag la upp här nyligen, men mer info om det senare. Nu ska jag njuta av min Yasumi (ledighet).
Sayounara!
"Tlai hadah, Tlai hadah! Do yååå best!"
Igår var en riktig toppendag! jag Hade visserligen stora problem med provet, men tyckte ändå jag gjorde hyffsat ifrån mig med tanke på omständigheterna. Dessutom gjorde jag klart alla mina läxor, och förstod vad de gick ut på dessutom! Tyvärr höll sig inte humöret på topp särskilt länge, och just nu har det nog nått nollpunkten (eller kokpunkten beroende på hur man ser det).
Idag fick vi tillbaka proven, och redan där sjunk humöret betydligt. Det visade sig att det hade gått riktigt åt helvete, jag fick totalt 21%. Att lärare skrattade mig rakt i ansiktet när jag fick tillbaks det gör en ju inte direkt muntrare. Dagens läxa var en annan höjdare: rätta ert eget prov! (det var över 140 frågor) så till imorgon ska jag alltså ha förstått allt som de inte lyckats lära mig på 4 veckor, för egen maskin. Senare fick jag höra att vår huvudlärare, Miyagi (karatekid någon?) ville ha ett enskild möte med mig. Dessutom blir jag tvungen att göra omprov, antagligen ganska omgående. Om hon sa när så förstod jag inte det, men jag förstår å andra sidan aldrig vad hon säger. Jävla kärring!
Jag ser mig själv som en rätt lugn kille. En aning gnällig kanske, men jag har aldrig tyckt att jag haft ett hetsigt temperament. Det finns dock två saker som gör mig riktigt förbannad: Att inte förstå och att bli orättvist behandlad. När dessa två kombineras är det inte långt ifrån att knytnävarna får fritt spelrum, och det är precis så skolan hanterar situationen. De skiter i när man inte förstår någonting och skrattar när man misslyckas. Efter maten ska jag ut och springa en sväng för att bli av med all den energi som byggts upp under dagen, för om jag är så här upptriggad på mötet kommer det sluta riktigt illa.
Det tycks på något sätt ha ungått dem att om jag redan förstod japanska skulle jag inte behöva gå i skolan. Jag är här för att lära mig, men de är uppenbarligen inte här för att lära ut. De är här för att pladdra på och ge oss meningslösa skrivövningar som vi ändå inte förstår. Men för kineserna förklarar de naturligtvis genom att skriva på kanji på tavlan. När DE inte fattar något så lyssnar lärarna, men när vi svenskar inte förstår skiter de fullständigt i det.
Idag blev vi tillsagda att vi inte får snacka svenska på rasterna heller, vi ska snacka japanska med varandra. Och om vi inte kan det får vi helt enkelt "tlai hadah!". funkar inte det? "do yååå best!". Vad i "jag KAN INTE!" har de svårt att förstå?
Om jag bara hade kunnat japanska för några minuter skulle jag skälla ut dem så hårt att de sket på sig, men nu kan jag inte det, och där orden tar slut tar nävarna vid.
Vad som händer imorgon återstår att se.
Idag fick vi tillbaka proven, och redan där sjunk humöret betydligt. Det visade sig att det hade gått riktigt åt helvete, jag fick totalt 21%. Att lärare skrattade mig rakt i ansiktet när jag fick tillbaks det gör en ju inte direkt muntrare. Dagens läxa var en annan höjdare: rätta ert eget prov! (det var över 140 frågor) så till imorgon ska jag alltså ha förstått allt som de inte lyckats lära mig på 4 veckor, för egen maskin. Senare fick jag höra att vår huvudlärare, Miyagi (karatekid någon?) ville ha ett enskild möte med mig. Dessutom blir jag tvungen att göra omprov, antagligen ganska omgående. Om hon sa när så förstod jag inte det, men jag förstår å andra sidan aldrig vad hon säger. Jävla kärring!
Jag ser mig själv som en rätt lugn kille. En aning gnällig kanske, men jag har aldrig tyckt att jag haft ett hetsigt temperament. Det finns dock två saker som gör mig riktigt förbannad: Att inte förstå och att bli orättvist behandlad. När dessa två kombineras är det inte långt ifrån att knytnävarna får fritt spelrum, och det är precis så skolan hanterar situationen. De skiter i när man inte förstår någonting och skrattar när man misslyckas. Efter maten ska jag ut och springa en sväng för att bli av med all den energi som byggts upp under dagen, för om jag är så här upptriggad på mötet kommer det sluta riktigt illa.
Det tycks på något sätt ha ungått dem att om jag redan förstod japanska skulle jag inte behöva gå i skolan. Jag är här för att lära mig, men de är uppenbarligen inte här för att lära ut. De är här för att pladdra på och ge oss meningslösa skrivövningar som vi ändå inte förstår. Men för kineserna förklarar de naturligtvis genom att skriva på kanji på tavlan. När DE inte fattar något så lyssnar lärarna, men när vi svenskar inte förstår skiter de fullständigt i det.
Idag blev vi tillsagda att vi inte får snacka svenska på rasterna heller, vi ska snacka japanska med varandra. Och om vi inte kan det får vi helt enkelt "tlai hadah!". funkar inte det? "do yååå best!". Vad i "jag KAN INTE!" har de svårt att förstå?
Om jag bara hade kunnat japanska för några minuter skulle jag skälla ut dem så hårt att de sket på sig, men nu kan jag inte det, och där orden tar slut tar nävarna vid.
Vad som händer imorgon återstår att se.
Inspirerad!
Eftersom jag varit bakfull hela dagen har det inte hänt så mycket, jag har mest suttit framför datorn och lallat. Gav mig dock iväg för att fixa en pluggbok, men det visade sig lönlöst då ingen i butiken kunde engelska och mina tafatta försök till konversation inte ledde någonstans. Sen blev det hotomoto, friterade grönsaker med ris och soja, och sen datorn igen.
Det var först för ungefär en timme sedan som jag faktiskt hittade något intressant, nämligen Niel Gaimans blogg. Jag älskar verkligen hans böcker och att läsa en riktig duktig författares blogg är verkligen en ren njutning. Blondinbella har en del att lära.
http://journal.neilgaiman.com/2009/05/entitlement-issues.html
Läs en bit ned, från brevet han fått av en läsare (eller egentligen en läsare till en annan av mina favoritförfattare, George R.R Martin). Efter den lilla historien var jag naturligtvis tvungen att kolla in George R.R Martins blogg som visade sig vara betydligt mindre spännande. Dock hittade jag från denna även hans hemsida och DÄR hittade jag ett sample-kapitel från hans kommande bok: "A dance with dragons". Helt fantastiskt bra! något för dig Anton, som läst serien.
För er som inte är lika galna i "A song of ice and fire" som mig och Anton kan jag erbjuda lite egenskrivet material, som jag skrev en kväll i Tobbes lägenhet. Jag åkte dit för att sätta mig i lugn och ro för att komma igång med skrivandet igen. Det blev ett antal skrivövningar på olika teman, det första jag gick in på var skrivkramp, och då växte den här lilla texten fram. För er som följer Elas blogg och hennes sagor om kärlek så är den här faktiskt lite inne och snuddar på samma tema.
Skrivövning 1
Nu ska jag sätta mig och redigera den lite, och kanske skriva något mer! vi hörs!
Det var först för ungefär en timme sedan som jag faktiskt hittade något intressant, nämligen Niel Gaimans blogg. Jag älskar verkligen hans böcker och att läsa en riktig duktig författares blogg är verkligen en ren njutning. Blondinbella har en del att lära.
http://journal.neilgaiman.com/2009/05/entitlement-issues.html
Läs en bit ned, från brevet han fått av en läsare (eller egentligen en läsare till en annan av mina favoritförfattare, George R.R Martin). Efter den lilla historien var jag naturligtvis tvungen att kolla in George R.R Martins blogg som visade sig vara betydligt mindre spännande. Dock hittade jag från denna även hans hemsida och DÄR hittade jag ett sample-kapitel från hans kommande bok: "A dance with dragons". Helt fantastiskt bra! något för dig Anton, som läst serien.
För er som inte är lika galna i "A song of ice and fire" som mig och Anton kan jag erbjuda lite egenskrivet material, som jag skrev en kväll i Tobbes lägenhet. Jag åkte dit för att sätta mig i lugn och ro för att komma igång med skrivandet igen. Det blev ett antal skrivövningar på olika teman, det första jag gick in på var skrivkramp, och då växte den här lilla texten fram. För er som följer Elas blogg och hennes sagor om kärlek så är den här faktiskt lite inne och snuddar på samma tema.
Skrivövning 1
Han satte sig framför datorn och stirrade på den tomma skärmen. En liten blinkande linje i vänstra hörnet på den rektangulära ytan var allt som fanns att se. Vart skulle han börja? Vart kunde han börja? Han hade haft så mycket tankar, så mycket inspiration och så litet tid att skriva. Alltid var det något som kom i vägen. Om det sen var plugget eller jobbet det kvittade. Oftast var det varken eller. Det var småsaker, onödiga saker som att ta hand om disken, laga mat eller titta på tv. Vardagliga saker som hindrade honom från att få utlopp för sin inspiration. Ibland kändes det som om han var en flod som dämts upp, och att trycket bara blev större på fördämningen ju fler bra idéer han fick. Han visste inte vad som skulle hända den dagen fördämningen brast och han ville inte veta det häller.
- Skriv då, din ärthjärna. Plocka fram någonting! Vart är floden nu? Vad har hänt med alla dina idéer? De lämnade mig samtidigt som hon gjorde det ville han svara rösten i sitt huvud. Han hade aldrig haft inre dialoger förut, utom när han tänkte ut något han skulle skriva ned, men då hade ingen av rösterna varit hans egen.
- Skriv då! Det tar aldrig slut annars, du måste skriva slutet. Bara du kan göra det, du måste göra det! Rösten lät enträgen, den surrade i hans huvud och ville inte ge sig. Han sträckte sig efter flaskan men lät handen falla. Han tänkte inte somna över tangentbordet igen, han vågade inte. Tvekande lät han fingrarna stryka över tangenterna, som om de var främmande för honom. Eller farliga, det fanns något jagat i hans blick när han stirrade ned på bokstäverna framför honom. Sakta men med eftertryck tryckte han ned fem av dem i följd, det enda ord som rösten i hans huvud inte sade, men som ändå fanns där i hans tankar varje sekund...
L a u r a
Sedan suckade han, stränge av skärmen och gick ut i köket. Bergen av disk som omgav honom när han kom dit ägnade han inte ens en blick. Han stannade till vid kylskåpet och inspekterade innehållet. Han möttes av ett sparsamt utbud: morötter, några gamla syltburkar och en lök som han tänkt använda till köttfärssås för två veckor sedan. Han plockade fram en morot och gick med släpande steg tillbaka till datorn, utan att sätta på skärmen igen. Istället studerade han sin dunkla spegelbild medan han tuggade i sig moroten. Den fick duga som middag, butiken runt hörnet hade redan stängt och längre än så var han inte beredd att gå i kylan.
- Du skulle kunna ta bussen, eller har du inte råd med det? Rösten i hans huvud hade övergått från enträgen till hånfull.
- Fast det kommer du inte att göra eller hur? Du skulle se det som ett misslyckande att lämna sidan tom och det står du inte ut med. Istället kommer du sitta här och stirra ut i intet tills resten av natten, som om det skulle göra något skillnad.
Den är inte tom. Den innehåller alla mina drömmar, allt jag vill ha och mer ändå. Den innehåller allt jag gått miste om, allt jag har förlorat. Den rymmer hela min värld, och jag har bara använt de första två centimetrarna av översta raden.
Han satte igång skärmen, sparade dokumentet och stänge av datorn. Få författare kan nog fånga så mycket med bara en kvälls arbete tänkte han, och för en gångs skull höll rösten tyst. Han gick ut i hallen, drog på sig ytterkläderna och gav sig ut i vinterkvällen för att ta bussen till stormarknaden.Nu ska jag sätta mig och redigera den lite, och kanske skriva något mer! vi hörs!
Mike Tyson briljerar
Ibland undrar jag varför jag ens försöker... Igår var ju ute igen, inte för första gången och antagligen inte sista. Som vanligt så ska det vara förfest här hos oss, även om det är helt meningslöst att förfesta i Japan. Tur att jag inte är bitter för det! Det var dock våran kärring till granne, som ringde polisen för att vi pratade högt klockan 8 på en fredagkväll. Fint ställe jag hamnat på, tack för den grannen! nu var det ju Jimi som fick all skit, eftersom det var utanför hans rum vi satt. En annan granne kom också förbi, en äldre herre i pjamas, och tog en öl med oss precis innan snuten dök up. Vad han ville riktigt vet jag inte, men han var någorlunda trevlig. Dock försvarade han oss inte när polisen kom, vilket var lite fegt av honom tycker jag, men så är det i Japan.
Efter våran något abrupt avslutade hemmafest slängde vi oss in i en taxi med en gubbe som inte hittade ordentligt, eller så försökte han bara lura oss utlänningar på en högre taxa. hur som helst så slöt vi upp med ett gäng glada taiwaneser och kineser från vår skola, anförda av (King) Loui, en snubbe i Jimis klass. Om han någonsin vill gå ut med oss igen ska vi vara glada. Anyways, vi fortsatte enligt den briljanta plan Jimi och Anton lagt upp för kvällen och rör oss bort till Fubar där vi skaffar oss armbandet som garanterar fria drinkar hela natten lång och tar oss också ett par vardera av nämnda drycker.
Efter en stund lämnar vi dock fubar, dock inte förän Jimi och anton lyckas med sin senvanliga grej, att hooka upp någon randommänniska från vilket land som helst egentligen och påstå att de inte kan supa ordentligt. Sen blir det "upp till bevis" med jägerbomber (shots). Allt annat är gratis, men hey! låt inte det stoppa er från att bränna ett par tusen på shots! briljant grabbar, briljant.
Nu börjar Anton närma sig "du är en så jääävla fin människa äruuu"-stadiet, och av någon anledning får han för sig att mitt öra ser jävligt smaskigt ut. Så han tog sig ett rejält bett och även om hela örat sitter kvar så har jag fortfarande bitmärken. Nå, nog om det, han gjorde så mycket fantastiska saker under kvällen/natten/morgonen att inte ens jag orkar orda om det.
Vi ramlade in hela gänget på kareoken och av någon anledning så kommer vi inte riktigt därifrån som planerat. Det var visst någon som ville ta refrängen huh Jimi? haha, Han sjöng kanske 70-80% av alla låtar under natten, från 23-05:30. Så jag förstår om rösten inte är på topp idag, men hey! jag kan vara med på andra versen, no probs. Tjejerna körde ju också några japanska låtar de gånger då Jimi var på toa, bland annat Ayumi Hamasaki (stavning?) som jag vet att Emo lyssnar på hemma i Sverige. För rättvisans skull kan jag väl lägga till att.... neee fan, fuck rättvisa!
När jag väl kom hem sådär runt 6 snåret på morgonen var det direkt i säng som gällde.
Det är sånna här dagar, sånna som idag, som man blir nostalgisk och tänker på hemmafester i Kalles gamla lägenhet. Eller lunkas nya för den delen. Sofiero och grabbarna! those where the days. Hade jag haft er med mig ut här hade vi haft jävligt mycket roligare!
Shout out till mina homies i Norrköping stad! Rastaman-Anton, Butterfly-Bard och Lunk the hunk, jag droppar Lollo "röret" rörström, Lance "the Shepherd" Nagy, jag droppar ABC! Tobbeman, ChilenarN^ från Vilbergen, Kejl- mannen med hyllan (tolka fritt), D.A.M.P aka Sven-of-the-son Petter! shit, jag droppar hela akademien! Fnaskemma 4 real, Miskaman, Martin H, Ludd-of-the-wig! Hageby, Ljura, fuckin' Waldorf! okej, inte Waldorf fan, död åt den skiten.
Då droppar jag hellre Matteus församling, Karin "han-är-ju-så-hungrig-stackarn" Jönerud and crew. Min familj, Min bejb och alla andra där ute! PEACE!
Och ja, jag SKA sluta lyssna på svensk hiphop när jag är bakis, jag lovar.
Efter våran något abrupt avslutade hemmafest slängde vi oss in i en taxi med en gubbe som inte hittade ordentligt, eller så försökte han bara lura oss utlänningar på en högre taxa. hur som helst så slöt vi upp med ett gäng glada taiwaneser och kineser från vår skola, anförda av (King) Loui, en snubbe i Jimis klass. Om han någonsin vill gå ut med oss igen ska vi vara glada. Anyways, vi fortsatte enligt den briljanta plan Jimi och Anton lagt upp för kvällen och rör oss bort till Fubar där vi skaffar oss armbandet som garanterar fria drinkar hela natten lång och tar oss också ett par vardera av nämnda drycker.
Efter en stund lämnar vi dock fubar, dock inte förän Jimi och anton lyckas med sin senvanliga grej, att hooka upp någon randommänniska från vilket land som helst egentligen och påstå att de inte kan supa ordentligt. Sen blir det "upp till bevis" med jägerbomber (shots). Allt annat är gratis, men hey! låt inte det stoppa er från att bränna ett par tusen på shots! briljant grabbar, briljant.
Nu börjar Anton närma sig "du är en så jääävla fin människa äruuu"-stadiet, och av någon anledning får han för sig att mitt öra ser jävligt smaskigt ut. Så han tog sig ett rejält bett och även om hela örat sitter kvar så har jag fortfarande bitmärken. Nå, nog om det, han gjorde så mycket fantastiska saker under kvällen/natten/morgonen att inte ens jag orkar orda om det.
Vi ramlade in hela gänget på kareoken och av någon anledning så kommer vi inte riktigt därifrån som planerat. Det var visst någon som ville ta refrängen huh Jimi? haha, Han sjöng kanske 70-80% av alla låtar under natten, från 23-05:30. Så jag förstår om rösten inte är på topp idag, men hey! jag kan vara med på andra versen, no probs. Tjejerna körde ju också några japanska låtar de gånger då Jimi var på toa, bland annat Ayumi Hamasaki (stavning?) som jag vet att Emo lyssnar på hemma i Sverige. För rättvisans skull kan jag väl lägga till att.... neee fan, fuck rättvisa!
När jag väl kom hem sådär runt 6 snåret på morgonen var det direkt i säng som gällde.
Det är sånna här dagar, sånna som idag, som man blir nostalgisk och tänker på hemmafester i Kalles gamla lägenhet. Eller lunkas nya för den delen. Sofiero och grabbarna! those where the days. Hade jag haft er med mig ut här hade vi haft jävligt mycket roligare!
Shout out till mina homies i Norrköping stad! Rastaman-Anton, Butterfly-Bard och Lunk the hunk, jag droppar Lollo "röret" rörström, Lance "the Shepherd" Nagy, jag droppar ABC! Tobbeman, ChilenarN^ från Vilbergen, Kejl- mannen med hyllan (tolka fritt), D.A.M.P aka Sven-of-the-son Petter! shit, jag droppar hela akademien! Fnaskemma 4 real, Miskaman, Martin H, Ludd-of-the-wig! Hageby, Ljura, fuckin' Waldorf! okej, inte Waldorf fan, död åt den skiten.
Då droppar jag hellre Matteus församling, Karin "han-är-ju-så-hungrig-stackarn" Jönerud and crew. Min familj, Min bejb och alla andra där ute! PEACE!
Och ja, jag SKA sluta lyssna på svensk hiphop när jag är bakis, jag lovar.
Hemlängtan
Ännu en morgon i garderoben. Jag tänker inte spekulera över symboliken i detta, även om det vore underhållande. Istället ska jag tala om en hemsk sanning: Ju längre man är borta från Sverige dessto bättre framstår allt som är svenskt. När blev Timbuktu bra? Och när blev det intressant att läsa aftonbladets nyhetssida? NT.se är ju en annan höjdare som numera får ett nästan dagligt besök, något som aldrig skedde när jag fortfarande bodde i stan.
Usch, det känns jobbigt att erkänna att jag inte gör det längre, jag har faktiskt inget place att bo på utom min garderob i Japan. Förhoppningsvis kommer det väl ha ordnat sig tills jag kommer hem, men då är det Skövde som gäller. Dock är jag ju långtifrån först med att lämna stan, Olof har ju varit fram och tillbaka som en Jojo de senaste åren, och Lollo hänger ju numera med sälslaktarna i Norge. Anton bor numera i Finspång, och rockar fett där (nåja Sugtuna, men det är samma sak, det klassas nästan som en förort till Finspång, trotts avståndet).
Bland min brorsas polare ser det likadant ut, det vet jag tackvare facebook. Hälften är i Asien och resten röjer runt i USA eller längs medelhavskusten. Snart är det väl ingen kvar i Norrköping längre, men det känns ändå som en tröst att läsa om turerna kring den nya spårvagnslinjen eller misshandel utanför Otten. Har man så många minnen från en plats så är det svårt att släppa taget, så är det bara.
http://www.youtube.com/watch?v=gs58x3C7Oms
Nu ska jag sitta här och reminicea till tonerna av askass techo om Norrköping.
"Platsen där minnen föds och känslor berörs"
Peace out.
Usch, det känns jobbigt att erkänna att jag inte gör det längre, jag har faktiskt inget place att bo på utom min garderob i Japan. Förhoppningsvis kommer det väl ha ordnat sig tills jag kommer hem, men då är det Skövde som gäller. Dock är jag ju långtifrån först med att lämna stan, Olof har ju varit fram och tillbaka som en Jojo de senaste åren, och Lollo hänger ju numera med sälslaktarna i Norge. Anton bor numera i Finspång, och rockar fett där (nåja Sugtuna, men det är samma sak, det klassas nästan som en förort till Finspång, trotts avståndet).
Bland min brorsas polare ser det likadant ut, det vet jag tackvare facebook. Hälften är i Asien och resten röjer runt i USA eller längs medelhavskusten. Snart är det väl ingen kvar i Norrköping längre, men det känns ändå som en tröst att läsa om turerna kring den nya spårvagnslinjen eller misshandel utanför Otten. Har man så många minnen från en plats så är det svårt att släppa taget, så är det bara.
http://www.youtube.com/watch?v=gs58x3C7Oms
Nu ska jag sitta här och reminicea till tonerna av askass techo om Norrköping.
"Platsen där minnen föds och känslor berörs"
Peace out.
Kort summering av veckan.
Här händer det alltid grejer! I veckans skola har varit... poänglös är väl ett bra ord. Dock med ett undantag! Jag tror det var i onsdags eller torsdags som vi hade Ando, en kvinnlig lärare på skolan som vi inte sett så mycket av tidigare. Precis som alla andra kunde hon inte ett ord engelska men trotts detta visade hon sig vara kabapel till att lära ut långt mycket mer än alla andra lärare vi haft. När de har gått igenom övningar som går ut på att vi ska skriva det de säger utan att få reda på vad orden betyder så gick hon ut stenhårt med att lära oss att böja verb i från presens till imperfekt. På japanska finns det dessutom alltid varianter för nekande, frågande och jakande som då måste kombineras med tidsformen. Låter det krånligt?
Det borde det ha varit också, men tack vare hennes skickliga pedagogik (något de andra lärarna inte ens kan stava till, oavsett språk) var allt glasklart för mig under hela lektionen. Hon ville verkligen lära ut, och det märktes tydligt. När kineserna 5 minuter innan lektionens slut började packa ihop sa hon direkt ifrån: "Vi är inte färdiga ännu!".
Jag lärde mig mer på den lektionen än jag gjort på resten av veckan. Appropå det så fick vi en lektion i att sortera sopor här om dagen, efter att ha bott här en månad. Bra där! brännbart, ej brännbart och pant, hur svårt ska det vara? Sen fick alla några bitar skräp att slänga, alla var tvungna att gå fram till tavlan och sen lägga dem i rätt påse. Ibland vet man inte om man skall skratta eller gråta, så urbota löjligt är det.
De frågar inte ens om vi har förstått hur sophanteringen fungerar, de utgår iskallt ifrån att vi inte kan någonting. Jag lyckades filma en del av händelsen när marcus är framme och slänger sitt skräp, men tyvärr var det på min nya telefon och i japan använder man inte usbkablar för att föra över från telefon till dator. Uppenbarligen måste jag skaffa bluetooth för att fixa det, vilket suger.
Förutom skolan har jag tränat lite taekwondo med Marcus, Supit med Jimi, Lancia och Anton och dominerat både glada kuken och Fubar, där vi var igår. Billigt och kul place, och mindre rökigt än Glada kuken. Allt som hänt under utekvällarna skulle man kunna skriva en bok om, och det kanske jag gör, men här och nu nöjer jag mig med att konstatera att det varit skruvat med kul. Undrar vad grannen ska säga när han hittar en halv hamburgare på sin balkong? Typiskt fåraherdar att slänga mat....
Det borde det ha varit också, men tack vare hennes skickliga pedagogik (något de andra lärarna inte ens kan stava till, oavsett språk) var allt glasklart för mig under hela lektionen. Hon ville verkligen lära ut, och det märktes tydligt. När kineserna 5 minuter innan lektionens slut började packa ihop sa hon direkt ifrån: "Vi är inte färdiga ännu!".
Jag lärde mig mer på den lektionen än jag gjort på resten av veckan. Appropå det så fick vi en lektion i att sortera sopor här om dagen, efter att ha bott här en månad. Bra där! brännbart, ej brännbart och pant, hur svårt ska det vara? Sen fick alla några bitar skräp att slänga, alla var tvungna att gå fram till tavlan och sen lägga dem i rätt påse. Ibland vet man inte om man skall skratta eller gråta, så urbota löjligt är det.
De frågar inte ens om vi har förstått hur sophanteringen fungerar, de utgår iskallt ifrån att vi inte kan någonting. Jag lyckades filma en del av händelsen när marcus är framme och slänger sitt skräp, men tyvärr var det på min nya telefon och i japan använder man inte usbkablar för att föra över från telefon till dator. Uppenbarligen måste jag skaffa bluetooth för att fixa det, vilket suger.
Förutom skolan har jag tränat lite taekwondo med Marcus, Supit med Jimi, Lancia och Anton och dominerat både glada kuken och Fubar, där vi var igår. Billigt och kul place, och mindre rökigt än Glada kuken. Allt som hänt under utekvällarna skulle man kunna skriva en bok om, och det kanske jag gör, men här och nu nöjer jag mig med att konstatera att det varit skruvat med kul. Undrar vad grannen ska säga när han hittar en halv hamburgare på sin balkong? Typiskt fåraherdar att slänga mat....
3dje världskriget är här!
Ni kanske inte har märkt det ännu, men just i detta nu pågår det ett krig här på internet. Och det är inte vilket krig som helst, utan ett tvättäkta bloggkrig! iallafall om man ska tro Rakaka, en sådär lagom kvalitativ nyhetssite om esport (som för övrigt är en sjukt löjlig term). Hela storyn är totalt löjlig och tåls egentligen inte att dras igen. Dock tänker jag göra det, bara för att ge de många läsare som inte har något liv något nytt att fylla detta tomrum med.
1. Lancia dissar en nyskapad tjejklan med några få rader. (eller snarare faktumet att det uppkommer ännu en ny tjejklan som ser ut som fjortisbrudar med som aldrig spelat cs tidigare)
2. Deras Clown till medelålders manager lackar ur på sin blogg och hetsar upp sig totalt, på oerhört kass svenska.
3. Många kommenterar hans blogginnlägg och Yllet skriver en kort grej som saken på sin blogg.
4. Rakaka får nys om saken via ett anonymt tips (det luktar medelåldersclown lång väg) och väljer att göra ett kollage av bilder de inte äger rättigheterna till och toppa det hela med ett rosakantat typsnitt och döpa sin artikel till Bloggkriget. End of story, hoppas jag iaf.
Helt klart veckans bild:
1. Lancia dissar en nyskapad tjejklan med några få rader. (eller snarare faktumet att det uppkommer ännu en ny tjejklan som ser ut som fjortisbrudar med som aldrig spelat cs tidigare)
2. Deras Clown till medelålders manager lackar ur på sin blogg och hetsar upp sig totalt, på oerhört kass svenska.
3. Många kommenterar hans blogginnlägg och Yllet skriver en kort grej som saken på sin blogg.
4. Rakaka får nys om saken via ett anonymt tips (det luktar medelåldersclown lång väg) och väljer att göra ett kollage av bilder de inte äger rättigheterna till och toppa det hela med ett rosakantat typsnitt och döpa sin artikel till Bloggkriget. End of story, hoppas jag iaf.
Helt klart veckans bild:
Chilli Cheese i Canal City
Ännu en dag i Solnedgångens land! Dagen började som vanligt med en svettig cykeltur till skolan, lite tidigare än vanligt dock. Jag och Marcus hade nämligen bestämmt oss för att sätta ned foten en gång för alla och sätta oss brevid AC:n, sätta på lägsta möjliga temperatur och flina mot alla kineser som skulle sitta och frysa.
Tyvärr gick vår plan om temperaturherravälde om intet då läraren gjorde entre. Det första kärringen gjorde var att gå fram till AC:n och säga något i stil med "Oj vad kyligt det var här inne" och höja från 16 till 20 grader. Därefter smyghöjde kineserna stegvis och i slutet av dagen hade den landat på 27 grader, något som inte riktigt föll varken Marcus eller mig i smaken. Jävla kineser... *mutter* Samtidigt som vi skulle resa på oss och gå gjorde lärrarinnan den vanliga rutingrejen: Begraver oss i läxor innan vi hinner protestera och lämnar sedan klassrummet i en väldig fart.
Efter skolan var vi som vanligt fruktansvärt hungriga, och eftersom jag lovat att plocka upp en viss fåraherde från Albanien så körde jag i förväg med cykel och mötte upp henne ungefär vid Det Sushiställe vi besökt dagen innan. Till min förvåning (och glädje) hade hon varit företagsam nog att gå lite längre än bestämmt. De är modiga de där albanerna, det måste man ändå ge dem (men det måste man kanske vara för att tvätta sig i fårens dricksvatten).
Hur som helst så begav vi oss sedan till den indiska restaurang vi har börjar frekventera infrekvent och käkade en fantastisk måltid för strax under 80 svenska kronor. Efter maten var det läxdags för min del, men sånt ville inte fåraherden veta av, dessutom var det dags för henne att sova middag (ibland undrar jag om hon är skalman förklädd) så hon vandrade hemmåt medan jag följde med svenskgänget till Marcus och Antons bostad. Väl där gick jag och Marcus igenom en hel hög med läxor som jag aldrig skulle klarat på egen hand, och han lyckades dessutom lära mig en del av det lärarna misslyckats med så fullständigt sen jag kom hit. Tack Marcus!
2 timmar senare rullade jag och Jimi hemmåt och trotts att vi cyklade rakt in i drakgudens käftar så kom vi helskinnade hem. I vanligt ordning låg Lancia och sov på soffan när jag anlände till lägenheten, men efter en stund var hon på benen och på hennes förslag begav vi oss per cykel till Canal City, ett mycket stort och arkitektoniskt fascinerande köpcentrum.
Där strövade vi omkring en bra stund och bara glodde innan vi ens vågade oss in i någon av de galna butikerna. Några exempel: Ett muminkaffe, med sjukt stora mumindockor vid varje bord som om man fickade med dem, En pokemonbutik (BARA Pokemonprylar) med Pokebollar stora som rejäla badbollar som kassaapparater och en pikachu större än moi vid entren.
Om du hade sett de skoaffärerna hade du blivit galen Lollo, jag lovar dig. Allt ni kan tänka er av temagrejer, från skor och nyckelringar till cyklar och solfjädrar med motiv från powerrangers eller disney. Lancia tog ett par höjdarbilder med sina kamera, men de får ni kolla in på facebook (ledsen Olof). Efter vad som för en ovan shoppare kändes som 4 timmar fick jag äntligen chansen att vila fötterna en stund på Wendy's, en amerikansk hamburgerplace med fyrkantiga hamburgare och chili&cheese på pommen. Till maten tog jag naturligtvis en C&C Lemon, världens godaste läsk.
Sen cyklade vi hem i duggregnet längs med den kanal som gett Shoppingcentret dess namn och kryssade mellan taxibilar och regnvåta gatubrunnar för att slutligen komma hem till min lilla lya, blöta och utmattade. Okej den avslutningen kanske borde omformuleras för att undvika alternativa tolkningar... Tur att inga snuskiga människor läser den här bloggen iaf. då hade det blivit jobbigt.
Kram på er!
Tyvärr gick vår plan om temperaturherravälde om intet då läraren gjorde entre. Det första kärringen gjorde var att gå fram till AC:n och säga något i stil med "Oj vad kyligt det var här inne" och höja från 16 till 20 grader. Därefter smyghöjde kineserna stegvis och i slutet av dagen hade den landat på 27 grader, något som inte riktigt föll varken Marcus eller mig i smaken. Jävla kineser... *mutter* Samtidigt som vi skulle resa på oss och gå gjorde lärrarinnan den vanliga rutingrejen: Begraver oss i läxor innan vi hinner protestera och lämnar sedan klassrummet i en väldig fart.
Efter skolan var vi som vanligt fruktansvärt hungriga, och eftersom jag lovat att plocka upp en viss fåraherde från Albanien så körde jag i förväg med cykel och mötte upp henne ungefär vid Det Sushiställe vi besökt dagen innan. Till min förvåning (och glädje) hade hon varit företagsam nog att gå lite längre än bestämmt. De är modiga de där albanerna, det måste man ändå ge dem (men det måste man kanske vara för att tvätta sig i fårens dricksvatten).
Hur som helst så begav vi oss sedan till den indiska restaurang vi har börjar frekventera infrekvent och käkade en fantastisk måltid för strax under 80 svenska kronor. Efter maten var det läxdags för min del, men sånt ville inte fåraherden veta av, dessutom var det dags för henne att sova middag (ibland undrar jag om hon är skalman förklädd) så hon vandrade hemmåt medan jag följde med svenskgänget till Marcus och Antons bostad. Väl där gick jag och Marcus igenom en hel hög med läxor som jag aldrig skulle klarat på egen hand, och han lyckades dessutom lära mig en del av det lärarna misslyckats med så fullständigt sen jag kom hit. Tack Marcus!
2 timmar senare rullade jag och Jimi hemmåt och trotts att vi cyklade rakt in i drakgudens käftar så kom vi helskinnade hem. I vanligt ordning låg Lancia och sov på soffan när jag anlände till lägenheten, men efter en stund var hon på benen och på hennes förslag begav vi oss per cykel till Canal City, ett mycket stort och arkitektoniskt fascinerande köpcentrum.
Där strövade vi omkring en bra stund och bara glodde innan vi ens vågade oss in i någon av de galna butikerna. Några exempel: Ett muminkaffe, med sjukt stora mumindockor vid varje bord som om man fickade med dem, En pokemonbutik (BARA Pokemonprylar) med Pokebollar stora som rejäla badbollar som kassaapparater och en pikachu större än moi vid entren.
Om du hade sett de skoaffärerna hade du blivit galen Lollo, jag lovar dig. Allt ni kan tänka er av temagrejer, från skor och nyckelringar till cyklar och solfjädrar med motiv från powerrangers eller disney. Lancia tog ett par höjdarbilder med sina kamera, men de får ni kolla in på facebook (ledsen Olof). Efter vad som för en ovan shoppare kändes som 4 timmar fick jag äntligen chansen att vila fötterna en stund på Wendy's, en amerikansk hamburgerplace med fyrkantiga hamburgare och chili&cheese på pommen. Till maten tog jag naturligtvis en C&C Lemon, världens godaste läsk.
Sen cyklade vi hem i duggregnet längs med den kanal som gett Shoppingcentret dess namn och kryssade mellan taxibilar och regnvåta gatubrunnar för att slutligen komma hem till min lilla lya, blöta och utmattade. Okej den avslutningen kanske borde omformuleras för att undvika alternativa tolkningar... Tur att inga snuskiga människor läser den här bloggen iaf. då hade det blivit jobbigt.
Kram på er!
Farfars klocka har slutat slå.
När jag säger att skolan behandlar oss som dagisbarn så skämtar jag inte, och nu har jag fått det ultimata beviset: http://en.wikipedia.org/wiki/My_Grandfather%27s_Clock . Den här låten ska vi fick vi i läxa, vi ska kunna den utantill är tanken. För de av oss som börjar är närmare 25 än 20 känns det här inte helt ok, och det här är bara en droppe i havet. Att lärarna dessutom förklarar saker för kineserna via Kanji men inte kan ett ord engelska gör ju inte saken bättre. Vad är det för folk som får lära ut på språkskolor egentligen? krävs det ingen som helst utbildning för skiten?
Sen kom jag och tänka på hur svenska för invandrare ser ut i Sverige, och då fick jag mig en tankeställare. Behandlas de verkligen så annorlunda i Sverige? Jag har sett en kort dokumentärfilm som visades på en konstutställning som bevisar motsatsen. Det är verkligen skamligt att nationer inte kan hitta kvalificerad personal att lära ut sitt eget språk till invandrare som faktiskt är intresserade, vilket långt ifrån alla är. Ska det vara så jävla svårt? Att vi dessutom får betala en hel del för den här såkallade undervisningen gör ju inte saken bättre.
Men nu måste jag lägga mig, ska upp tidigt imorgon så vi får platser nära AC:n, innan kineserna tar dem.
Sen kom jag och tänka på hur svenska för invandrare ser ut i Sverige, och då fick jag mig en tankeställare. Behandlas de verkligen så annorlunda i Sverige? Jag har sett en kort dokumentärfilm som visades på en konstutställning som bevisar motsatsen. Det är verkligen skamligt att nationer inte kan hitta kvalificerad personal att lära ut sitt eget språk till invandrare som faktiskt är intresserade, vilket långt ifrån alla är. Ska det vara så jävla svårt? Att vi dessutom får betala en hel del för den här såkallade undervisningen gör ju inte saken bättre.
Men nu måste jag lägga mig, ska upp tidigt imorgon så vi får platser nära AC:n, innan kineserna tar dem.
Kort uppdatering om Koreanskt besök
Efter en kort panikattack så lyckades jag och hattens kära mor, Lancia, återförenas här i Fukuoka. (tack Petter det var ditt SMS som räddade situationen). Det första kvällen chillade vi mest, tog ett par bärs nere hos Jimi och sen sov vi, men igår drog vi faktiskt ut på stan en sväng. Innan det var jag på en obligatorisk utflykt med skolan till Marine world. De förstår ju inte riktigt att vi kan göra saker på egen hand så fritidsaktiviteter som anordnas av skolan är obligatoriska.
Men som sagt jag och fröken Lance drog ut på stan och shoppade lite, även om hon mest ville köpa grejer till sina små gnagare. Själv köpte jag en cykelpump av högsta kvalitet för 8kr och lite andra prylar till fultävlingen. sen spelade vi lite på Segas egen spelhall och jag lyckades få henne hooked på monopol medaljongspelet. Fett najs. Sen käkade vi en massa gånger, eftersom portionerna är så små i det här landet är det svårt att bli mätt. När vi väl kom hem kring 11 tiden var det chill och filmdags, och jag fick äntligen njuta lite av äkta svenska chips! Att ha en kompis som kommer och hälsar på en från Japan är nice, men svenska chips är priceless. nu har jag inte tid att skriva mer, fick asmycket läxor i fredags.
Men som sagt jag och fröken Lance drog ut på stan och shoppade lite, även om hon mest ville köpa grejer till sina små gnagare. Själv köpte jag en cykelpump av högsta kvalitet för 8kr och lite andra prylar till fultävlingen. sen spelade vi lite på Segas egen spelhall och jag lyckades få henne hooked på monopol medaljongspelet. Fett najs. Sen käkade vi en massa gånger, eftersom portionerna är så små i det här landet är det svårt att bli mätt. När vi väl kom hem kring 11 tiden var det chill och filmdags, och jag fick äntligen njuta lite av äkta svenska chips! Att ha en kompis som kommer och hälsar på en från Japan är nice, men svenska chips är priceless. nu har jag inte tid att skriva mer, fick asmycket läxor i fredags.
