Lite bilder på mig
Jag orkar inte skriva något vettigt och behöver ha någonstans att länka några bilder på mig själv ifrån, så idag blir det en piktografisk blogg. 
och slutligen en bild på mina soeta kissar
och slutligen en bild på mina soeta kissar
ready 2 go
Representationen som alternativ verklighet
Jag vet att rubriken låter som renodlat ordbajseri men man blir störd av att plugga. Försök själv läsa en bok varje vecka som använder uttryck som "huruvida", "empiri", "överexponering" och "kognitivitet" utan att bli lite skitnödig i språkbruket.
Hur som helst var det inte mitt val av rubrik jag tänkt skriva om, snarare hade jag tänkt anknyta till den och dess innehåll i texten. Och nu är det fan dags att komma till skott med den saken!
Vad menar jag med representation då? jo, de symboler/bilder vi använder som synonymer för saker där ute i den vida världen. Framför allt tänkte jag på fotografier, men till och med en vägskylt talar om för oss något om vad som väntar längre fram. Varje symbol står för något, korresponderar mot ett, på förhand givet, förhållande eller ting. Grön gubbe till exempel vet vi alla vad det betyder och det kräver inte närmare förklaring.
Var finns den alternativa verkligheten i dessa symboler då? När det gäller enklare symboler som den gröna gubben så ser vi dem oftast inte som något i sig, de är "bara" en signal, en genväg på skrivbordet som leder direkt till den angivna filen. Men när det gäller fotografier är det en helt annan sak, de står inte längre, som de kanske gjorde en gång i tiden, för sina motiv, utan står för sig själva.
Ett exempel: genom att titta på fotografier från när man var liten kommer minnen tillbaka, precis som när mamma eller pappa berättar om hur det var. Men är det verkligen minnen? eller är det bilderna som får oss att skapa falska "minnesbilder" kring dem?
Och det är inte bara vårt förflutna som kan ändras av bilder, bilder är det sätt vi upptäcker vår omvärld på. idag har alla sett pyramiderna, eifeltornet, frihetsgudinnan etc. utan att ha varit ens i närheten av dem. Bilden har för oss fortfarande en karaktär av sanningsbärare som den egentligen aldrig varit. Tänk bara hur du själv ser ut på kort och jämför med vad du ser i spegeln. Inte samma sak? Eifeltornet är inte heller likadant som på vykortet du fick av mormor.
Bildernas roll i vår smak vad det gäller estetik har, såvitt jag vet, inte dokumenterats någonstans och personligen tror jag den skulle vara omöjlig att mäta men jag tror den är helt klart avgörande. Bilderna visar oss vad vi borde gilla och sakta är det också så vi kommer att se på saken. Här kan man dra parallelen till musik: lyssnar du tillräckligt mycket på en genre eller ett band du inte uppskattat tidigare vänjer du dig och det är svårt att låta bli att gilla det man hör. Det är här jag menar att den alternativa verkligheten kommer in: Den värld vi tror oss känna till kommer så ofta från de bilder vi ser, från fotografier och film. De har fått ersätta den egna varseblivningen, det egna seendet. Visst vore det fränt att gå längs kinesiska muren, men vaddå jag har sett james bond åka motorcykel på den, så det vore ju inget nytt. att nästan alla bilder dessutom redigeras i efterhand talar också sitt tydliga språk för att vi inte kan veta ett skit om hur världen ser ut förens vi sett den med egna ögon.
Här kan ni se hur en amatör kan fixa i photoshop, tänk er då vad proffsen kan åtsadkomma. http://youtube.com/watch?v=pZ0adXaY_bs
I framtiden kommer man att titta tillbaka på historien och studera de bilder vi lämnar efter oss, och vi använder ofta kameran för att på något sätt försöka "fånga" det vackra eller det vi vill minnas. De bilder som inte blir bra raderar vi direkt, och studier har visat att de flesta inte sparar bilder där de inte ser snyggare ut än de tycker att de gör i verkligheten. Vad kommer detta få framtidens historiker att tro? alla var snyggare för? kanske det är värt att spara de där korten där man ser ut som ett riktigt fyllo, om inte för sig själv så för kommande generationer? värt att tänka på, tycker åtminstone jag.
Hur som helst var det inte mitt val av rubrik jag tänkt skriva om, snarare hade jag tänkt anknyta till den och dess innehåll i texten. Och nu är det fan dags att komma till skott med den saken!
Vad menar jag med representation då? jo, de symboler/bilder vi använder som synonymer för saker där ute i den vida världen. Framför allt tänkte jag på fotografier, men till och med en vägskylt talar om för oss något om vad som väntar längre fram. Varje symbol står för något, korresponderar mot ett, på förhand givet, förhållande eller ting. Grön gubbe till exempel vet vi alla vad det betyder och det kräver inte närmare förklaring.
Var finns den alternativa verkligheten i dessa symboler då? När det gäller enklare symboler som den gröna gubben så ser vi dem oftast inte som något i sig, de är "bara" en signal, en genväg på skrivbordet som leder direkt till den angivna filen. Men när det gäller fotografier är det en helt annan sak, de står inte längre, som de kanske gjorde en gång i tiden, för sina motiv, utan står för sig själva.
Ett exempel: genom att titta på fotografier från när man var liten kommer minnen tillbaka, precis som när mamma eller pappa berättar om hur det var. Men är det verkligen minnen? eller är det bilderna som får oss att skapa falska "minnesbilder" kring dem?
Och det är inte bara vårt förflutna som kan ändras av bilder, bilder är det sätt vi upptäcker vår omvärld på. idag har alla sett pyramiderna, eifeltornet, frihetsgudinnan etc. utan att ha varit ens i närheten av dem. Bilden har för oss fortfarande en karaktär av sanningsbärare som den egentligen aldrig varit. Tänk bara hur du själv ser ut på kort och jämför med vad du ser i spegeln. Inte samma sak? Eifeltornet är inte heller likadant som på vykortet du fick av mormor.
Bildernas roll i vår smak vad det gäller estetik har, såvitt jag vet, inte dokumenterats någonstans och personligen tror jag den skulle vara omöjlig att mäta men jag tror den är helt klart avgörande. Bilderna visar oss vad vi borde gilla och sakta är det också så vi kommer att se på saken. Här kan man dra parallelen till musik: lyssnar du tillräckligt mycket på en genre eller ett band du inte uppskattat tidigare vänjer du dig och det är svårt att låta bli att gilla det man hör. Det är här jag menar att den alternativa verkligheten kommer in: Den värld vi tror oss känna till kommer så ofta från de bilder vi ser, från fotografier och film. De har fått ersätta den egna varseblivningen, det egna seendet. Visst vore det fränt att gå längs kinesiska muren, men vaddå jag har sett james bond åka motorcykel på den, så det vore ju inget nytt. att nästan alla bilder dessutom redigeras i efterhand talar också sitt tydliga språk för att vi inte kan veta ett skit om hur världen ser ut förens vi sett den med egna ögon.
Här kan ni se hur en amatör kan fixa i photoshop, tänk er då vad proffsen kan åtsadkomma. http://youtube.com/watch?v=pZ0adXaY_bs
I framtiden kommer man att titta tillbaka på historien och studera de bilder vi lämnar efter oss, och vi använder ofta kameran för att på något sätt försöka "fånga" det vackra eller det vi vill minnas. De bilder som inte blir bra raderar vi direkt, och studier har visat att de flesta inte sparar bilder där de inte ser snyggare ut än de tycker att de gör i verkligheten. Vad kommer detta få framtidens historiker att tro? alla var snyggare för? kanske det är värt att spara de där korten där man ser ut som ett riktigt fyllo, om inte för sig själv så för kommande generationer? värt att tänka på, tycker åtminstone jag.
