_Måndagmorgon på jobbet
Lamporna har inte tänds ännu, så allt som lyser upp inne i vår lilla glasbur är ljuset från skärmarna. Helgen har varit lugn, lite för lugn för min smak. Jag är ju sällan ute och super numera, men jag gillar att ha något att göra, och komma ut lite från lägenheten. Jag hade tänkt träna men pga av handledsskadan jag drog på mig under torsdagsträningen så fick jag inte för "frugan". Vilket antagligen var bra, eftersom den fortfarande gör lite ont när jag belastar den på "fel" sätt. Det är inte den typen av skada som skulle få något som verkligen satsar på en karriär inom sporten skulle bry sig om alls, och det kändes lite mesigt att skippa träningen på grund av den men jag tränar för att det är kul, inte för att jag ska bli proffs.
Eftersom jag inte har haft så mycket att sysselsätta mig med i helgen har jag mycket tänkt på framtiden och vad jag vill göra med mitt liv. Jag tänker inte på mig själv som en fighter, jag tänker mer på mig själv som en rätt svag snubbe som gillar att läsa böcker och spela datorspel. Lite utav en nörd, men fortfarande med lite social kompetens. Framförallt tänker jag på mig själv som någon som gillar att skriva, jobba kreativt och någon med humor. Ändå ägnar jag mer tid åt att träna mma än att skriva.
Jag tror det beror på att:
1, Fasta tider, jag vet när det är träning och då är det bara det som gäller.
2 Det är en gruppaktivitet, och jag trivs bra med mina träningskamrater.
3 Man lär sig något nytt på nästan varje pass, jag får en känsla av att jag utvecklas och blir bättre.
The interruption was sponsored by kebabdjuret. "Eat me at your local restaurant."
Sen är det ju hela grejen med att ha en tränare som pushar en, som lär en nya saker och uppmuntar en om det går dåligt. Men nu när jag punktat upp vad som gör att det blir mer MMA än skrivande så tänker jag: Kan man inte ha fasta tider för skrivande, göra det i grupp med folk man gillar och utvecklas där också? Visst går det, och jag har försökt. Problemet är att jag inte har hittat någon som ligger på samma ambitionsnivå som jag. Malin är väldigt begåvad, och jobbar också stenhårt med sitt skrivande, men det känns som hon ligger på en högre ambitionsnivå än vad jag gör. jag önskar jag kunde ha samma målmedvetenhet som hon, men jag har för många drömmar och projekt för att göra det. Mina andra vänner som jag försökte starta "Skägglösa författarföreningen" med har varit bättre på att odla skägg än att skriva. Gruppen har varit igång i ett halvår nu och tanken var att vi skulle göra en uppgift i veckan, men än så länge är det bara jag som lämnat in den första uppgiften, och några fler har det inte blivit.
Hur som helst så har jag läst en del på freedudes blogg och funderat kring mitt skrivande. Hans livsstil är något som hade passat mig perfekt när jag var kring 18, eller åtminstone något jag hade gått igång på direkt. Nu känns det mer "nja". Frihet är fint, men fast inkomst och fasta tider är inte så jävla dumt det heller. Om jag bara hade ett lite mer kreativt jobb så skulle jag vara väldigt nöjd med min tillvaro, och som den är nu så trivs jag rätt bra ändå. Men hans tanke om att ständigt utmana sig själv och att sätta deadlines, få coaching och verkligen lägga sin själ i ett projekt i taget tilltalar mig väldigt mycket.
Here it goes!
Utmaning: Skriva 150 sidor innan nyår. Dessa sidor skall i bästa fall bilda utkastet till en ok bok, och i värsta fall bestå av ett antal noveller utan inbördes koppling.
Nu behöver jag förslag på en passande bestraffning och en fin belöning om jag misslyckas/lyckas.
Ni kan posta era förslag nedan eller skriva höra av er direkt till mig.
Eftersom jag inte har haft så mycket att sysselsätta mig med i helgen har jag mycket tänkt på framtiden och vad jag vill göra med mitt liv. Jag tänker inte på mig själv som en fighter, jag tänker mer på mig själv som en rätt svag snubbe som gillar att läsa böcker och spela datorspel. Lite utav en nörd, men fortfarande med lite social kompetens. Framförallt tänker jag på mig själv som någon som gillar att skriva, jobba kreativt och någon med humor. Ändå ägnar jag mer tid åt att träna mma än att skriva.
Jag tror det beror på att:
1, Fasta tider, jag vet när det är träning och då är det bara det som gäller.
2 Det är en gruppaktivitet, och jag trivs bra med mina träningskamrater.
3 Man lär sig något nytt på nästan varje pass, jag får en känsla av att jag utvecklas och blir bättre.
The interruption was sponsored by kebabdjuret. "Eat me at your local restaurant."
Sen är det ju hela grejen med att ha en tränare som pushar en, som lär en nya saker och uppmuntar en om det går dåligt. Men nu när jag punktat upp vad som gör att det blir mer MMA än skrivande så tänker jag: Kan man inte ha fasta tider för skrivande, göra det i grupp med folk man gillar och utvecklas där också? Visst går det, och jag har försökt. Problemet är att jag inte har hittat någon som ligger på samma ambitionsnivå som jag. Malin är väldigt begåvad, och jobbar också stenhårt med sitt skrivande, men det känns som hon ligger på en högre ambitionsnivå än vad jag gör. jag önskar jag kunde ha samma målmedvetenhet som hon, men jag har för många drömmar och projekt för att göra det. Mina andra vänner som jag försökte starta "Skägglösa författarföreningen" med har varit bättre på att odla skägg än att skriva. Gruppen har varit igång i ett halvår nu och tanken var att vi skulle göra en uppgift i veckan, men än så länge är det bara jag som lämnat in den första uppgiften, och några fler har det inte blivit.
Hur som helst så har jag läst en del på freedudes blogg och funderat kring mitt skrivande. Hans livsstil är något som hade passat mig perfekt när jag var kring 18, eller åtminstone något jag hade gått igång på direkt. Nu känns det mer "nja". Frihet är fint, men fast inkomst och fasta tider är inte så jävla dumt det heller. Om jag bara hade ett lite mer kreativt jobb så skulle jag vara väldigt nöjd med min tillvaro, och som den är nu så trivs jag rätt bra ändå. Men hans tanke om att ständigt utmana sig själv och att sätta deadlines, få coaching och verkligen lägga sin själ i ett projekt i taget tilltalar mig väldigt mycket.
Here it goes!
Utmaning: Skriva 150 sidor innan nyår. Dessa sidor skall i bästa fall bilda utkastet till en ok bok, och i värsta fall bestå av ett antal noveller utan inbördes koppling.
Nu behöver jag förslag på en passande bestraffning och en fin belöning om jag misslyckas/lyckas.
Ni kan posta era förslag nedan eller skriva höra av er direkt till mig.
_SC6!
Oj oj oj vilken helg det varit! Som vanligt låg planeringen på top redan innan, jag köpte biljett till galan på onsdagen och tågbiljetten på torsdagen. Att vi ens kom iväg var ju bara ren tur. Men det kändes riktigt najs att glida iväg från jobbet redan vid två-tiden och möte upp Basse på stationen. Väl där hoppar vi tåget och drar några bärs, Innis and Gun är förjäkla gott en fredag eftermiddag. Väl på tåget (som var försenat, men det behöver jag ju knappast påpeka, SJ är ju faktiskt aldrig i tid) Satt vi och snackade lite om kortet och blev riktigt taggade. Basse verkar ha lite utan en manrush på David Bielkheden och var riktigt nervös för den matchen.
Själv var jag mest taggad inför Maddog's fight, hade följt hans videoblogg ett bra tag innan. Efter en något komplicerat tågbyte (där vi fick sitta mellan två vagnar och dricka bärs) var vi slutligen framme i Stockholm. Där mötte Tobbe upp oss och visade vägen till gullmarsplan, och efter lite frågor hittade vi tillslut till hovet. Precis innanför dörrarna så stötte jag på Elin Bladh, och vi snackade lite snabbt innan vi drog iväg för att hitta våra platser, samt köpa lite merchandise.
Magnus "jycken" Cedenblad såg taggad ut, men kanske lite överspänd och "ryckig" i sin slagteknik. Det spelar ju å andra sidan ingen större roll när man slår som ett godståg i full fart ,och han löpte aldrig någon större risk att förlora den fighten. Hans standup får mig att tänka på Keith Jardine av någon anledning... hur som helst så var det kul att se att det gick bra för honom, han är alltid så glad och positiv inför sina fighter vilket är en nice omväxling ifrån många andra. Kärlek och respekt!
Galan bjöd inte på särskilt många skrällar i övrigt, även om David Bielkhedens förlust kan betraktas så av vissa. Själv tycker jag han kämpade bra men eftersom han fick ett poängavdrag var domslutet inte direkt förvånande. Det som förvånade mig var att slutsignalen inte hördes alls där vi satt, och vi satt ändå på 3dje bänk.
En sak som var extremt störande var att det satt tre stycken riktigt blåste tjejer i trettioårsåldern och skrattade och skrek om allting utom just fighting. mest var det extensions och vem som hade spöat vem om de gått upp i ringen själva, eller den och den fighterns magmuskler. Var väldigt sugen på att be dem hålla käft och titta på matcherna, men lät mig. Jag förstår inte varför man betalar 1200 SEK för att sitta och snacka om annat, och förstöra för oss som faktiskt är där för att titta.
Efter galan kom Elin förbi igen, och när hon försvunnit in i vimlet kände jag och Basse att det var dags att bege oss. Vi var rätt trötta efter 6 timmars spänning och begav oss mot tunnelbanan mot skärholmen. Där mötte vi upp Tobbe och drog hem till Anna och SuZzZ, tog ett par bärs och gick sedan och la oss, trötta i både kropp och huvud.
Nu slutar jag jobbet, så mer info om helgen får det bli imorgon! over and out.
Själv var jag mest taggad inför Maddog's fight, hade följt hans videoblogg ett bra tag innan. Efter en något komplicerat tågbyte (där vi fick sitta mellan två vagnar och dricka bärs) var vi slutligen framme i Stockholm. Där mötte Tobbe upp oss och visade vägen till gullmarsplan, och efter lite frågor hittade vi tillslut till hovet. Precis innanför dörrarna så stötte jag på Elin Bladh, och vi snackade lite snabbt innan vi drog iväg för att hitta våra platser, samt köpa lite merchandise.
Första fighten var riktigt dålig, men det var å andra sidan två väldigt nervösa killar, den ena hade 1-0 i record och den andra gjorde sin proffsdebut. Efter denna något svaga inledning kom galan igång på riktigt, och fighterna var riktigt bra. Hanna Silén är alltid spännande, och även om hennes fight till största delen bestod i att hennes tyngre motståndaren tryckte upp henne mot gallret så fick hon in ett par bra smällar och avgick med segern, till min förvåning. Klart jag hade hoppats, men enligt min begränsade erfarenhet brukar domarna inte titta på vem som gör mest skada utan vem som kontrollerar mest (Kampmann mot Shields är ett bra exempel).
Magnus "jycken" Cedenblad såg taggad ut, men kanske lite överspänd och "ryckig" i sin slagteknik. Det spelar ju å andra sidan ingen större roll när man slår som ett godståg i full fart ,och han löpte aldrig någon större risk att förlora den fighten. Hans standup får mig att tänka på Keith Jardine av någon anledning... hur som helst så var det kul att se att det gick bra för honom, han är alltid så glad och positiv inför sina fighter vilket är en nice omväxling ifrån många andra. Kärlek och respekt!
Galan bjöd inte på särskilt många skrällar i övrigt, även om David Bielkhedens förlust kan betraktas så av vissa. Själv tycker jag han kämpade bra men eftersom han fick ett poängavdrag var domslutet inte direkt förvånande. Det som förvånade mig var att slutsignalen inte hördes alls där vi satt, och vi satt ändå på 3dje bänk.
En sak som var extremt störande var att det satt tre stycken riktigt blåste tjejer i trettioårsåldern och skrattade och skrek om allting utom just fighting. mest var det extensions och vem som hade spöat vem om de gått upp i ringen själva, eller den och den fighterns magmuskler. Var väldigt sugen på att be dem hålla käft och titta på matcherna, men lät mig. Jag förstår inte varför man betalar 1200 SEK för att sitta och snacka om annat, och förstöra för oss som faktiskt är där för att titta.
Efter galan kom Elin förbi igen, och när hon försvunnit in i vimlet kände jag och Basse att det var dags att bege oss. Vi var rätt trötta efter 6 timmars spänning och begav oss mot tunnelbanan mot skärholmen. Där mötte vi upp Tobbe och drog hem till Anna och SuZzZ, tog ett par bärs och gick sedan och la oss, trötta i både kropp och huvud.
Nu slutar jag jobbet, så mer info om helgen får det bli imorgon! over and out.
