En ensam kväll i lägenheten
Emo är iväg till Skövde och jag valde att skippa öldrickandet den här fredagen. Hon kommer hem först på måndag, så jag ska vara själv hela helgen. Det känns.... underligt. Ibland längtar jag verkligen efter att vara för mig själv, att få ro att tänka, skriva och göra allt det där man inte tar sig tid till annars.
Men när man väl sitter där, ensam, i en lägenhet som är till för två är det inte alls så mysigt som man tänkt sig. Det är för tyst, för kallt och alldeles för mycket disk! Helt plötsligt kommer man ihåg varför man alltid tankade så mycket musik för i världen. Jag tror, helt ärligt, att jag inte tankat mer än 20-30 låtar sen jag och Emo flyttade ihop. Det är bara i tystnaden jag behöver musik, om det inte är fest då förståss.
Kvällens blogg har egentligen inget tema, men jag ville inte sätta mig framför tv:n eller spela wow. Jag ville göra någonting, eller snarare få någonting gjort. Till exempel lite städning eller plugg, men jag vet inte vart jag ska börja. Disken är överallt och uppsatsen jag ska skriva saknar... fokus. Den måste riktas tydligare om jag ska börja jobba på allvar med den, och tiden rinner iväg. den 18 december ska den vara inlämnad, och då ska jag ha skrivit c:a 60 sidor. nu har jag 6, och det är sen vi började i september.
Och naturligtvis är det just när man är ensam som man börjar tänka på hur mycket det är som man borde ha gjort, men det får en inte att göra det. Min aikidotränare har en bild på insidan av sin ytterdörr som jag gillar. Han tittar på den varje dag innan han går hemmifrån, och jag har den som skrivbordsunderlägg men den verkar inte ha samma effekt för mig som för honom.
I helgen blir det riva väggar i nya dojon, från 09:00-16 så det kan ju vara därför jag känner mig lite trött också. Men mest är det nog bördan av saker som måste göras, men som inte görs. Det väger tyngre än man tror. Snart får det vara nog med plugg för ett tag känns det som, eller åtminstone lite variation. Japan känns alldeles för långt borta, det ska bli skönt att komma iväg!
Men när man väl sitter där, ensam, i en lägenhet som är till för två är det inte alls så mysigt som man tänkt sig. Det är för tyst, för kallt och alldeles för mycket disk! Helt plötsligt kommer man ihåg varför man alltid tankade så mycket musik för i världen. Jag tror, helt ärligt, att jag inte tankat mer än 20-30 låtar sen jag och Emo flyttade ihop. Det är bara i tystnaden jag behöver musik, om det inte är fest då förståss.
Kvällens blogg har egentligen inget tema, men jag ville inte sätta mig framför tv:n eller spela wow. Jag ville göra någonting, eller snarare få någonting gjort. Till exempel lite städning eller plugg, men jag vet inte vart jag ska börja. Disken är överallt och uppsatsen jag ska skriva saknar... fokus. Den måste riktas tydligare om jag ska börja jobba på allvar med den, och tiden rinner iväg. den 18 december ska den vara inlämnad, och då ska jag ha skrivit c:a 60 sidor. nu har jag 6, och det är sen vi började i september.
Och naturligtvis är det just när man är ensam som man börjar tänka på hur mycket det är som man borde ha gjort, men det får en inte att göra det. Min aikidotränare har en bild på insidan av sin ytterdörr som jag gillar. Han tittar på den varje dag innan han går hemmifrån, och jag har den som skrivbordsunderlägg men den verkar inte ha samma effekt för mig som för honom.
I helgen blir det riva väggar i nya dojon, från 09:00-16 så det kan ju vara därför jag känner mig lite trött också. Men mest är det nog bördan av saker som måste göras, men som inte görs. Det väger tyngre än man tror. Snart får det vara nog med plugg för ett tag känns det som, eller åtminstone lite variation. Japan känns alldeles för långt borta, det ska bli skönt att komma iväg!
