Klivet ut ur garderoben: Jag är kristen
Sedan jag har varit liten har jag trott på Gud. Det har alltid varit en del av mitt liv och tagit mig igenom många svårigheter här i livet. Det har aldrig varit något jag skämts för eller varit stolt över, det är bara en övertygelse jag haft och som jag växt med. Att jag har en far som är pastor och en mor som är präst har säkert med saken att göra, och jag hade kanske haft en helt annan uppfattning om jag inte haft den uppväxt som jag nu haft.
Jag har nästan aldrig haft några vänner som varit kristna och inte heller sökt mig till något speciellt sammanhang för att hitta sådanna, t.ex svenska kyrkans unga eller liknande. När jag hälsade på min far under uppväxten så umgicks jag förvisso en hel del med andra kristna barn, men det var ända gången jag som liten kunde prata om tro med jämnåriga.
Idag fick jag se en video som visade hur folk blev brända på bål och slagna till döds av kristna i Kenya (enligt personen som laddat up videon) Personen som länkade videon hade kommenterat med "Kristendomen är så god.." som om det var något som alla kristna idag stod för. Det är ju verkligen långt ifrån sanningen, men återigen är det många som tror det om om oss. Jag gav mig, dumt nog, in i en disskusion med honom "ni tror ju på allt som står i Bibeln, varför stenar du inte folk, varför gör du inte si och så, det står ju i Bibeln?"
för alla er som tror det, och som faktiskt förföljer oss kristna och försöker tala om för oss vad vi tror och inte tror på så kommer här nedan min alldeles egen trosbekännelse. Lustigt just att det heter trosbekännelse, för det känns verkligen som något många inte vågar erkänna eller gå ut med. Jag tror inte det är samma sak som att vara homosexuell/bi, då de antagligen känner sig påhoppade långt mer ofta än vad jag gör, men jag får en viss förståelse för dem när sånt här händer. Så jag kliver ut ur den religiösa garderoben med stora kliv, det är mitt sätt att säga ifrån. "I'm a Christian, but that's ok."
Jag har nästan aldrig haft några vänner som varit kristna och inte heller sökt mig till något speciellt sammanhang för att hitta sådanna, t.ex svenska kyrkans unga eller liknande. När jag hälsade på min far under uppväxten så umgicks jag förvisso en hel del med andra kristna barn, men det var ända gången jag som liten kunde prata om tro med jämnåriga.
Ju äldre jag blivit desto tydligare har det blivit att folk runtomkring ser ned på troende och har förutfattade meningar om dem. Jag minns att jag under gymnasietiden fick kommentaren från en nära vän att jag ändå var en "OK kristen, för du försöker ju inte trycka ned det i halsen på en, typ som Jehovas vittnen gör".
Det var alltså hans uppfattning om vad kristna håller på med, och det känns som det är en uppfattning som delas av många. Det står i Bibeln att vi som kristna skall gå ut och göra alla folk till lärjungar, och det är inget jag lever efter i någon större utsträckning, det skall jag erkänna. Men ibland önskar jag att jag hade försökt mera, eller åtminstone försökt förklara för folk vad jag/vi egentligen tror på.
Idag fick jag se en video som visade hur folk blev brända på bål och slagna till döds av kristna i Kenya (enligt personen som laddat up videon) Personen som länkade videon hade kommenterat med "Kristendomen är så god.." som om det var något som alla kristna idag stod för. Det är ju verkligen långt ifrån sanningen, men återigen är det många som tror det om om oss. Jag gav mig, dumt nog, in i en disskusion med honom "ni tror ju på allt som står i Bibeln, varför stenar du inte folk, varför gör du inte si och så, det står ju i Bibeln?"
för alla er som tror det, och som faktiskt förföljer oss kristna och försöker tala om för oss vad vi tror och inte tror på så kommer här nedan min alldeles egen trosbekännelse. Lustigt just att det heter trosbekännelse, för det känns verkligen som något många inte vågar erkänna eller gå ut med. Jag tror inte det är samma sak som att vara homosexuell/bi, då de antagligen känner sig påhoppade långt mer ofta än vad jag gör, men jag får en viss förståelse för dem när sånt här händer. Så jag kliver ut ur den religiösa garderoben med stora kliv, det är mitt sätt att säga ifrån. "I'm a Christian, but that's ok."
"Jag tror på Gud och att han skapade livet och startade evolutionen.
Jag tror på hans son, Jesus Kristus som en förebild och en inpsirationskälla till ett bättre liv.
Jag tror på syndernas förlåtelse,
Jag tror på att kyrkan gör mer gott än den någonsin gjort ont,
jag tror på alla människors lika värde,
och allas rätt till sin egen tro.
Jag tror på kärleken, på hoppet
och ett evigt liv."
Jag tror på hans son, Jesus Kristus som en förebild och en inpsirationskälla till ett bättre liv.
Jag tror på syndernas förlåtelse,
Jag tror på att kyrkan gör mer gott än den någonsin gjort ont,
jag tror på alla människors lika värde,
och allas rätt till sin egen tro.
Jag tror på kärleken, på hoppet
och ett evigt liv."
Ja, jag är Kristen.
Men jag vill inte bränna någon på bål, inte stena någon eller tala om för dig om du kommer till himmelen eller inte. Jag vill slippa försvara min övertygelse varje dag, slippa höra ert missriktade hat mot något som ni inte förstår. Om ni väljer att sortera alla troende i samma fack är ni inte bättre än de extremister som ni väljer att jämföra mig med. Jag tror att Gud älskar er alla men ikväll har jag svårt att hålla med honom.
Har tydligen blivit hackad
Kanske den mest meningslösa hackningen någonsin. Vem fasen vill hacka min blogg? Kanske det största slöseriet med tid någonsin. Tog mig typ en månad att upptäcka det också, bra jobbat grabbar.
