Cardanai

För ett tag sedan, när jag låg och filosoferade (om jag nu låg ned det minns jag inte) så kom jag fram till något underligt och rätt skrämmande: Mina föräldrar umgås aldrig med sina vänner! och när jag säger aldrig så menar jag att de hörs på telefon ungefär en gång i månaden och säger att det vore kul att träffas någon dag.

När slutar man umgås med sina vänner?

Är det dagen man kommer hem från jobbet, helt slut, och inte orkar röra sig ur soffan på hela kvällen? Eller när man flyttat ihop och trivs bättre hemma med flickan än ute med grabbarna? (vissa av oss har ju redan hamnat där, eller hur Richard) eller kan det vara att man helt enkelt inte får någon fritid alls?

Det som känns mest troligt är att när man väl skaffat ungar så har man inte tid med vännerna lägre. Om det är så vet jag inte om jag vill ha några barn. Fast det vill jag egentligen, för de skulle bli så grymt snygga ungar! men ändå, priset man får betala känns lite väl högt. Jag älskar mina vänner och får jag inte träffa någon av dem på ett par dagar känner jag mig fruktansvärt ensam. Så hur ska man överleva vuxenlivet då? svaret blir nog mormor och morfar för mina ungar, jag har ju på tok för många föräldrar, ännu en fördel med att vara skiljsmässobarn! Fy fan, så jävla orättvist, mina ungar kommer få så sjukt mycket julklappar! varför är inte mina föräldrar skiljsmässobarn för? iofs så är mamma det, men morfars "nya" (alltså sen 30 år tillbaka minst) har jag aldrig fått några julklappar av... fusk. Livet är bra orättvist ibland, men jag fick åtminstone extra veckopeng ibland när jag var liten, för att jag sa att jag inte fått någon av mamma till pappa och tvärtom ^^.

Så om 15-20 år (tror jag nu, det kanske blir om fem) dumpar man skrikmaskinen hos mormor Åsa och drar på krogen med grabbarna, ännu ett världsproblem löst! sen var det det där med växthuseffekten.... hmmm