Cardanai

Hej alla trogna läsare! (nåja, det finns väl inte så mycket att vara en trogen läsare till) Som Lancia påpekade häromdagen så är jag "sjukt kass på att blogga", och det är anledningen till att sidan uppdateras så sällan. Jag är helt enkelt för dålig. Med det menar jag då inte kvaliteten på innläggen, och jag hoppas att inte Lancia gjorde det heller (fast man vet ju aldirg med henne) utan kvantiteten och regelbundenheten. Som ni kanske har märkt kan det ibland gå nästan en månad utan att det händer något här, och ibland kommer det något nytt nästan varje dag (nåja, det kanske aldrig har hänt mer än två dagar i rad).

Hur som helst så ska jag försöka bli bättre på att blogga, både vad det gäller kvantitet och kvalitet. Att jag stavar som en ordblind lågstadieelev på crack får ni däremot stå ut med, det är en obotlig åkomma. Nå, tillbaka till framtiden! (dvs här för eran del)

Idag var min andra dag i skolan och den skiljde sig inte mycket från den första. Jag har en misstanke om att mycket kommer gå i samma spår framöver, vilket känns lite jobbigt med tanke på hur undervisningen går till. Under första dagen fick vi leka namnlekar, sjunga bokstavsramsor och kasta pappersbollar till varandra. Idag slapp vi förvisso namnlekarna och bollkastandet men dagen började med att "fröken" sjöng en morgonsång för att hon var så glad idag. Det var samma fröken som senare gick runt som en "rond-flicka" (ni vet en såndär lättklädd brud som har till enda uppgift att le stort och hålla upp en skylt med en siffra på mellan omgångarna i en boxningsmatch) och log med bilder på olika saker, såsom persikor, hundar och diverse kroppsdelar. samtidigt som hon gjorde det sa hon vad dessa hette på japanska och vi skev ned det på små lappar. Sen fick vi skriva lite på tavlan också, för det är ju alltid spännande.

Jag vet inte vad som händer imorgon, men behöver vi sjunga morgonsång så står jag inte ut! nästa vecka ska vi ha trafikundervisning också, vilket vi redan haft en gång tidigare efter invigningsceremonin, och lära oss vad ett de olika färgerna på trafikljusen betyder, och att cykelbanan är till höger, att man måste ha lyse på cyklarna efter 10 osv...

Att bli behandlad som en föreskole-elev är väldigt irriterande, men det är inte så mycket att göra åt. Särskilt inte som vi får betyg i uppförande, och det är oupfostrat att ifrågasätta. Sån tur är är vi ju ett par svenskar som kan skratta åt det tillsammans, annars tror jag inte det hade fungerat alls. vi fyra, Marcus, Anton, Jimi och jag umgås på rasterna och garvar rätt mycket, många av de andra eleverna är rätt komiska. Kineserna till exempel, som springer runt på rasterna och försöker hoppsparka varandra. Eller vissa av Taiwaneserna och kineserna som är skitduktiga på att skriva japanska, men inte kan uttala de absolut enklaste bokstavskombinationerna rätt. Ra ri ru re ro och Na ni nu ne no låter precis likadant när de säger dem, och ta chi tsu te to verkar de också ha problem med.

Utöver skolan så har vi käkat på Hoto Moto (vilket verkar betyda Varmt och Mycket, lite som Snabbt och Gott fast annorlunda) som gör väldig god mat till billiga priser. Den enda haken är att det inte finns några sittplatser, så man tvingas sitta utomhus på någon parkbänk och bli utstirrad av Japaner som tycker man är en jävla gaijin (jävla utlänning).

Eftersom jag tillhör den absolut sämsta av nybörjarklasserna så har jag inte fått några läxor ännu, vilket är grymt skönt. Däremot sitter jag och pluggar på egen hand varje kväll, för trotts att de använder något tveksamma undervisningsmetoder så går det i en rasande fart, vi har på två dagar gått igenom hela första alfabetet och jobbar nu med specialtecken till det (alltså mer än 50 olika tecken+variationer).

Dags för mig att dricka lite mer vatten, vädret är inte nådigt varken när solen skiner eller när det är molnigt... Sayonara så hörs vi i framtiden, nästa gång jag lyckas komma över att jag är så kass på att blogga!