Karusellen fortsätter snurra

Då var det dags igen! Allas vårt troll har tagit sig tid att svara på ett mail! det är ganska spektakulärt egentligen, tänk om han bara var lika bra på att skriva artiklar som att skriva mail, då hade jag inte behövt skriva någon insändare... fast å andra sidan kanske det finns en förklaring till varför han är så begåvad på just det området, övning ger ju färdighet. Det är fatiskt ganska troligt att stackars Mats Granberg har hamnat i en ond spiral, där han får så mycket klagomail att han inte har tid över till att skriva bra artiklar, vilket genererar ytterligare klagomål osv. En egen liten fissionsprocess, ni vet en sånn kedjereaktion som får en atombomb att explodera.

Jag håller på att skriva en essä om atombombens tillkommstprocess, och nu har jag en samtida referens. Mats Granberg har återuptäckt fissionen genom sitt journalistiska arbete... helt fantastiskt. om man bara kunde utnyttja den frigjorda energin skulle vi kunna lösa energifrågan på direkten.

Nog talat om detta! jag har som sagt fått ett kortfattat och koncist svar på min insändare, som jag i sin tur har svarat på (både för att hålla igång fissionsprocessen men också för att det han skriver är så dummt och i vissa fall rentav felaktigt). Eftersom jag inte vill förfalska några uppgifter återger jag korrespondansen såsom den såg ut sist jag skickade mitt svar, och därför vill jag varna för en del klumpiga formuleringar och eventuella stavfel.

Hej Daniel!

Några rader bara för att bemöta din kritik.


Hej Mats. ja, som du märkte blev jag förbannad av din artikel. jag tyckte den var slarvigt gjord och onödigt hård mot en debuterande konstnär. När det gäller bokrecensioner är det praxis att man har överseende om det är en nyutgiven författare, och det borde gälla inom konstvärlden också. Några svar på dina bemötanden av min kritik.



1.   Kritiker brukar inte intervjua konstnärer när de recenserar deras konst. Konstnären får tala genom sin konst.

I en recension brukar det ingå ett avsnitt om skaparen till det man recenserar, oavsett om det är en bok eller en utställning. Något sådant avsnitt finns inte i din artikel. Om nu konstnären bara tillåts tala genom sin konst så borde man väl vara säker på att man hör rätt som recensent? sen kan man naturligtvis göra en egen tolkning, inget fel i det.
 


2.       Om man ställer ut konst offentligt får man räkna med offentlig kritik. Annars ska man inte ställa ut alls.


 Naturligtvis måste man "lämna ifrån sig" de verk man väljer att ställa ut och tåla att de kritiseras offentligt. Däremot bör man som kritiker ta hänsyn till den tid som konstnären och utställaren lagt ned, och därför offra mer än ett par minuter åt sitt arbete, som man faktiskt får betalt för. Sen hör det till god sed att faktiskt presentera sig när man besöker en utställning, och fråga om lov innan man fotograferar någons bilder.

dessutom bör man få utstå samma kritik som journalist, särskilt om man är erfaren. Därför vore det bra om min insändare publicerades.

3.       Sedan gör vi olika tolkningar av verken, men jag vänder mig emot att man inte ska se verken med "vår tids glasögon". Konstverken är gjorda i vår tid, de ställs ut i vår tid och det var en händelse som såg ut som en tanke att vernissagen ägde rum just på den internationella kvinnodagen. Att jag gör en kritisk reflektion med anledning av det är väl inte så konstigt.

Att se på fantasykonst, eller sagoinspirerad konst med "vår tids glasögon" är inget fel, men man bör också minnas den tradition de tillhör. Om man inte kan skapa fritt utan att bli anklagad för att arbeta med stereotypa könsroller så blir det svårt att ägna sig åt en genre som i mångt och mycket ÄR stereotyp. Om man nu skall ta upp den internationella kvinnodagen bör man kanske lägga fokus på att en ung, kvinnlig och tidigare outställd konstnär får ha en helt egen utställning just den här dagen. 

Jag tror inte du har särskilt mycket koll på varken troll, sagor eller fantasy. Om du hade haft det så kanske du hade förstått utställningen bättre. Den traditionella symboliken kring dödskallar, memento mori, tar du inte heller upp. den skulle kunnas ses som en konstrast till de uråldriga trollen, istället för att se dessa som mördiska och förtryckande mansgestalter. Näcken som är en traditionell manlig sagogestalt är både vacker och grym, men han är inte elak. Han är en spegling av naturens egna krafter, och det är trollen med. Men om näcken står för det forsande vattnet är trollen urberget och mossan. jag vet inte om du uppfattar naturfenomen som elaka, men det gör inte jag. John Bauers troll är inte heller onda, och som du i slutet påpekar kanske Anderstedts troll och Bauers inte är så olika ändå.
   

4.       Och att just den kritiken verkar vara så känslig att den vållar sådan vrede, tyder kanske ändå på att jag såg något som var värt att säga.

Att den vållade vrede borde vid det här laget vara uppenbart, men det som väckte min vrede var ytligheten, slarvet och ointresset för själva utställningen, inte att du ogillade Anderstedts konst. Du får ju betalt för att lägga fram dina åsikter och även om jag inte håller med dig så väcker de inga vredeskänslor hos mig.


Mats Granberg, kulturredaktör Norrköpings Tidningar

Daniel Ström

Så ser det alltså ut i dagsläget, nu är et bara att hoppas på ännu en stegring i processen, och personligen skulle jag bli besviken om det inte slutar med en explosion.


Kommentarer
Postat av: Yllet

Kung eru Daniel, kung!

2009-03-19 @ 16:52:11
URL: http://yllet.blogg.se/
Postat av: Yllet

Tycker det börja bli dags för dig att blogga lite nu Daniel!

2009-04-03 @ 13:20:18
URL: http://yllet.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0