Chilli Cheese i Canal City
Ännu en dag i Solnedgångens land! Dagen började som vanligt med en svettig cykeltur till skolan, lite tidigare än vanligt dock. Jag och Marcus hade nämligen bestämmt oss för att sätta ned foten en gång för alla och sätta oss brevid AC:n, sätta på lägsta möjliga temperatur och flina mot alla kineser som skulle sitta och frysa.
Tyvärr gick vår plan om temperaturherravälde om intet då läraren gjorde entre. Det första kärringen gjorde var att gå fram till AC:n och säga något i stil med "Oj vad kyligt det var här inne" och höja från 16 till 20 grader. Därefter smyghöjde kineserna stegvis och i slutet av dagen hade den landat på 27 grader, något som inte riktigt föll varken Marcus eller mig i smaken. Jävla kineser... *mutter* Samtidigt som vi skulle resa på oss och gå gjorde lärrarinnan den vanliga rutingrejen: Begraver oss i läxor innan vi hinner protestera och lämnar sedan klassrummet i en väldig fart.
Efter skolan var vi som vanligt fruktansvärt hungriga, och eftersom jag lovat att plocka upp en viss fåraherde från Albanien så körde jag i förväg med cykel och mötte upp henne ungefär vid Det Sushiställe vi besökt dagen innan. Till min förvåning (och glädje) hade hon varit företagsam nog att gå lite längre än bestämmt. De är modiga de där albanerna, det måste man ändå ge dem (men det måste man kanske vara för att tvätta sig i fårens dricksvatten).
Hur som helst så begav vi oss sedan till den indiska restaurang vi har börjar frekventera infrekvent och käkade en fantastisk måltid för strax under 80 svenska kronor. Efter maten var det läxdags för min del, men sånt ville inte fåraherden veta av, dessutom var det dags för henne att sova middag (ibland undrar jag om hon är skalman förklädd) så hon vandrade hemmåt medan jag följde med svenskgänget till Marcus och Antons bostad. Väl där gick jag och Marcus igenom en hel hög med läxor som jag aldrig skulle klarat på egen hand, och han lyckades dessutom lära mig en del av det lärarna misslyckats med så fullständigt sen jag kom hit. Tack Marcus!
2 timmar senare rullade jag och Jimi hemmåt och trotts att vi cyklade rakt in i drakgudens käftar så kom vi helskinnade hem. I vanligt ordning låg Lancia och sov på soffan när jag anlände till lägenheten, men efter en stund var hon på benen och på hennes förslag begav vi oss per cykel till Canal City, ett mycket stort och arkitektoniskt fascinerande köpcentrum.
Där strövade vi omkring en bra stund och bara glodde innan vi ens vågade oss in i någon av de galna butikerna. Några exempel: Ett muminkaffe, med sjukt stora mumindockor vid varje bord som om man fickade med dem, En pokemonbutik (BARA Pokemonprylar) med Pokebollar stora som rejäla badbollar som kassaapparater och en pikachu större än moi vid entren.
Om du hade sett de skoaffärerna hade du blivit galen Lollo, jag lovar dig. Allt ni kan tänka er av temagrejer, från skor och nyckelringar till cyklar och solfjädrar med motiv från powerrangers eller disney. Lancia tog ett par höjdarbilder med sina kamera, men de får ni kolla in på facebook (ledsen Olof). Efter vad som för en ovan shoppare kändes som 4 timmar fick jag äntligen chansen att vila fötterna en stund på Wendy's, en amerikansk hamburgerplace med fyrkantiga hamburgare och chili&cheese på pommen. Till maten tog jag naturligtvis en C&C Lemon, världens godaste läsk.
Sen cyklade vi hem i duggregnet längs med den kanal som gett Shoppingcentret dess namn och kryssade mellan taxibilar och regnvåta gatubrunnar för att slutligen komma hem till min lilla lya, blöta och utmattade. Okej den avslutningen kanske borde omformuleras för att undvika alternativa tolkningar... Tur att inga snuskiga människor läser den här bloggen iaf. då hade det blivit jobbigt.
Kram på er!
Tyvärr gick vår plan om temperaturherravälde om intet då läraren gjorde entre. Det första kärringen gjorde var att gå fram till AC:n och säga något i stil med "Oj vad kyligt det var här inne" och höja från 16 till 20 grader. Därefter smyghöjde kineserna stegvis och i slutet av dagen hade den landat på 27 grader, något som inte riktigt föll varken Marcus eller mig i smaken. Jävla kineser... *mutter* Samtidigt som vi skulle resa på oss och gå gjorde lärrarinnan den vanliga rutingrejen: Begraver oss i läxor innan vi hinner protestera och lämnar sedan klassrummet i en väldig fart.
Efter skolan var vi som vanligt fruktansvärt hungriga, och eftersom jag lovat att plocka upp en viss fåraherde från Albanien så körde jag i förväg med cykel och mötte upp henne ungefär vid Det Sushiställe vi besökt dagen innan. Till min förvåning (och glädje) hade hon varit företagsam nog att gå lite längre än bestämmt. De är modiga de där albanerna, det måste man ändå ge dem (men det måste man kanske vara för att tvätta sig i fårens dricksvatten).
Hur som helst så begav vi oss sedan till den indiska restaurang vi har börjar frekventera infrekvent och käkade en fantastisk måltid för strax under 80 svenska kronor. Efter maten var det läxdags för min del, men sånt ville inte fåraherden veta av, dessutom var det dags för henne att sova middag (ibland undrar jag om hon är skalman förklädd) så hon vandrade hemmåt medan jag följde med svenskgänget till Marcus och Antons bostad. Väl där gick jag och Marcus igenom en hel hög med läxor som jag aldrig skulle klarat på egen hand, och han lyckades dessutom lära mig en del av det lärarna misslyckats med så fullständigt sen jag kom hit. Tack Marcus!
2 timmar senare rullade jag och Jimi hemmåt och trotts att vi cyklade rakt in i drakgudens käftar så kom vi helskinnade hem. I vanligt ordning låg Lancia och sov på soffan när jag anlände till lägenheten, men efter en stund var hon på benen och på hennes förslag begav vi oss per cykel till Canal City, ett mycket stort och arkitektoniskt fascinerande köpcentrum.
Där strövade vi omkring en bra stund och bara glodde innan vi ens vågade oss in i någon av de galna butikerna. Några exempel: Ett muminkaffe, med sjukt stora mumindockor vid varje bord som om man fickade med dem, En pokemonbutik (BARA Pokemonprylar) med Pokebollar stora som rejäla badbollar som kassaapparater och en pikachu större än moi vid entren.
Om du hade sett de skoaffärerna hade du blivit galen Lollo, jag lovar dig. Allt ni kan tänka er av temagrejer, från skor och nyckelringar till cyklar och solfjädrar med motiv från powerrangers eller disney. Lancia tog ett par höjdarbilder med sina kamera, men de får ni kolla in på facebook (ledsen Olof). Efter vad som för en ovan shoppare kändes som 4 timmar fick jag äntligen chansen att vila fötterna en stund på Wendy's, en amerikansk hamburgerplace med fyrkantiga hamburgare och chili&cheese på pommen. Till maten tog jag naturligtvis en C&C Lemon, världens godaste läsk.
Sen cyklade vi hem i duggregnet längs med den kanal som gett Shoppingcentret dess namn och kryssade mellan taxibilar och regnvåta gatubrunnar för att slutligen komma hem till min lilla lya, blöta och utmattade. Okej den avslutningen kanske borde omformuleras för att undvika alternativa tolkningar... Tur att inga snuskiga människor läser den här bloggen iaf. då hade det blivit jobbigt.
Kram på er!
Kommentarer
Trackback
