Inspirerad!
Det var först för ungefär en timme sedan som jag faktiskt hittade något intressant, nämligen Niel Gaimans blogg. Jag älskar verkligen hans böcker och att läsa en riktig duktig författares blogg är verkligen en ren njutning. Blondinbella har en del att lära.
http://journal.neilgaiman.com/2009/05/entitlement-issues.html
Läs en bit ned, från brevet han fått av en läsare (eller egentligen en läsare till en annan av mina favoritförfattare, George R.R Martin). Efter den lilla historien var jag naturligtvis tvungen att kolla in George R.R Martins blogg som visade sig vara betydligt mindre spännande. Dock hittade jag från denna även hans hemsida och DÄR hittade jag ett sample-kapitel från hans kommande bok: "A dance with dragons". Helt fantastiskt bra! något för dig Anton, som läst serien.
För er som inte är lika galna i "A song of ice and fire" som mig och Anton kan jag erbjuda lite egenskrivet material, som jag skrev en kväll i Tobbes lägenhet. Jag åkte dit för att sätta mig i lugn och ro för att komma igång med skrivandet igen. Det blev ett antal skrivövningar på olika teman, det första jag gick in på var skrivkramp, och då växte den här lilla texten fram. För er som följer Elas blogg och hennes sagor om kärlek så är den här faktiskt lite inne och snuddar på samma tema.
Skrivövning 1
Han satte sig framför datorn och stirrade på den tomma skärmen. En liten blinkande linje i vänstra hörnet på den rektangulära ytan var allt som fanns att se. Vart skulle han börja? Vart kunde han börja? Han hade haft så mycket tankar, så mycket inspiration och så litet tid att skriva. Alltid var det något som kom i vägen. Om det sen var plugget eller jobbet det kvittade. Oftast var det varken eller. Det var småsaker, onödiga saker som att ta hand om disken, laga mat eller titta på tv. Vardagliga saker som hindrade honom från att få utlopp för sin inspiration. Ibland kändes det som om han var en flod som dämts upp, och att trycket bara blev större på fördämningen ju fler bra idéer han fick. Han visste inte vad som skulle hända den dagen fördämningen brast och han ville inte veta det häller.
- Skriv då, din ärthjärna. Plocka fram någonting! Vart är floden nu? Vad har hänt med alla dina idéer? De lämnade mig samtidigt som hon gjorde det ville han svara rösten i sitt huvud. Han hade aldrig haft inre dialoger förut, utom när han tänkte ut något han skulle skriva ned, men då hade ingen av rösterna varit hans egen.
- Skriv då! Det tar aldrig slut annars, du måste skriva slutet. Bara du kan göra det, du måste göra det! Rösten lät enträgen, den surrade i hans huvud och ville inte ge sig. Han sträckte sig efter flaskan men lät handen falla. Han tänkte inte somna över tangentbordet igen, han vågade inte. Tvekande lät han fingrarna stryka över tangenterna, som om de var främmande för honom. Eller farliga, det fanns något jagat i hans blick när han stirrade ned på bokstäverna framför honom. Sakta men med eftertryck tryckte han ned fem av dem i följd, det enda ord som rösten i hans huvud inte sade, men som ändå fanns där i hans tankar varje sekund...
L a u r a
Sedan suckade han, stränge av skärmen och gick ut i köket. Bergen av disk som omgav honom när han kom dit ägnade han inte ens en blick. Han stannade till vid kylskåpet och inspekterade innehållet. Han möttes av ett sparsamt utbud: morötter, några gamla syltburkar och en lök som han tänkt använda till köttfärssås för två veckor sedan. Han plockade fram en morot och gick med släpande steg tillbaka till datorn, utan att sätta på skärmen igen. Istället studerade han sin dunkla spegelbild medan han tuggade i sig moroten. Den fick duga som middag, butiken runt hörnet hade redan stängt och längre än så var han inte beredd att gå i kylan.
- Du skulle kunna ta bussen, eller har du inte råd med det? Rösten i hans huvud hade övergått från enträgen till hånfull.
- Fast det kommer du inte att göra eller hur? Du skulle se det som ett misslyckande att lämna sidan tom och det står du inte ut med. Istället kommer du sitta här och stirra ut i intet tills resten av natten, som om det skulle göra något skillnad.
Den är inte tom. Den innehåller alla mina drömmar, allt jag vill ha och mer ändå. Den innehåller allt jag gått miste om, allt jag har förlorat. Den rymmer hela min värld, och jag har bara använt de första två centimetrarna av översta raden.
Han satte igång skärmen, sparade dokumentet och stänge av datorn. Få författare kan nog fånga så mycket med bara en kvälls arbete tänkte han, och för en gångs skull höll rösten tyst. Han gick ut i hallen, drog på sig ytterkläderna och gav sig ut i vinterkvällen för att ta bussen till stormarknaden.Nu ska jag sätta mig och redigera den lite, och kanske skriva något mer! vi hörs!
Känner verkligen igen mig! det är alltid en kamp innan de första orden kommer.
Mm, Gaiman är skön. Jag har tyvärr inte läst några av hans böcker men jag brukade följa bloggen och hans gamla serie Sandman är onekligen i en klass för sig. Har du sett Coraline än?
