Cardanai

Igår var en riktig toppendag! jag Hade visserligen stora problem med provet, men tyckte ändå jag gjorde hyffsat ifrån mig med tanke på omständigheterna. Dessutom gjorde jag klart alla mina läxor, och förstod vad de gick ut på dessutom! Tyvärr höll sig inte humöret på topp särskilt länge, och just nu har det nog nått nollpunkten (eller kokpunkten beroende på hur man ser det).

Idag fick vi tillbaka proven, och redan där sjunk humöret betydligt. Det visade sig att det hade gått riktigt åt helvete, jag fick totalt 21%. Att lärare skrattade mig rakt i ansiktet när jag fick tillbaks det gör en ju inte direkt muntrare. Dagens läxa var en annan höjdare: rätta ert eget prov! (det var över 140 frågor) så till imorgon ska jag alltså ha förstått allt som de inte lyckats lära mig på 4 veckor, för egen maskin. Senare fick jag höra att vår huvudlärare, Miyagi (karatekid någon?) ville ha ett enskild möte med mig. Dessutom blir jag tvungen att göra omprov, antagligen ganska omgående. Om hon sa när så förstod jag inte det, men jag förstår å andra sidan aldrig vad hon säger. Jävla kärring!

Jag ser mig själv som en rätt lugn kille. En aning gnällig kanske, men jag har aldrig tyckt att jag haft ett hetsigt temperament. Det finns dock två saker som gör mig riktigt förbannad: Att inte förstå och att bli orättvist behandlad. När dessa två kombineras är det inte långt ifrån att knytnävarna får fritt spelrum, och det är precis så skolan hanterar situationen. De skiter i när man inte förstår någonting och skrattar när man misslyckas. Efter maten ska jag ut och springa en sväng för att bli av med all den energi som byggts upp under dagen, för om jag är så här upptriggad på mötet kommer det sluta riktigt illa.

Det tycks på något sätt ha ungått dem att om jag redan förstod japanska skulle jag inte behöva gå i skolan. Jag är här för att lära mig, men de är uppenbarligen inte här för att lära ut. De är här för att pladdra på och ge oss meningslösa skrivövningar som vi ändå inte förstår. Men för kineserna förklarar de naturligtvis genom att skriva på kanji på tavlan. När DE inte fattar något så lyssnar lärarna, men när vi svenskar inte förstår skiter de fullständigt i det.

Idag blev vi tillsagda att vi inte får snacka svenska på rasterna heller, vi ska snacka japanska med varandra. Och om vi inte kan det får vi helt enkelt "tlai hadah!". funkar inte det? "do yååå best!". Vad i "jag KAN INTE!" har de svårt att förstå?
Om jag bara hade kunnat japanska för några minuter skulle jag skälla ut dem så hårt att de sket på sig, men nu kan jag inte det, och där orden tar slut tar nävarna vid.

Vad som händer imorgon återstår att se.