Cardanai

Lamporna har inte tänds ännu, så allt som lyser upp inne i vår lilla glasbur är ljuset från skärmarna. Helgen har varit lugn, lite för lugn för min smak. Jag är ju sällan ute och super numera, men jag gillar att ha något att göra, och komma ut lite från lägenheten. Jag hade tänkt träna men pga av handledsskadan jag drog på mig under torsdagsträningen så fick jag inte för "frugan". Vilket antagligen var bra, eftersom den fortfarande gör lite ont när jag belastar den på "fel" sätt. Det är inte den typen av skada som skulle få något som verkligen satsar på en karriär inom sporten skulle bry sig om alls, och det kändes lite mesigt att skippa träningen på grund av den men jag tränar för att det är kul, inte för att jag ska bli proffs.

Eftersom jag inte har haft så mycket att sysselsätta mig med i helgen har jag mycket tänkt på framtiden och vad jag vill göra med mitt liv. Jag tänker inte på mig själv som en fighter, jag tänker mer på mig själv som  en rätt svag snubbe som gillar att läsa böcker och spela datorspel. Lite utav en nörd, men fortfarande med lite social kompetens. Framförallt tänker jag på mig själv som någon som gillar att skriva, jobba kreativt och någon med humor. Ändå ägnar jag mer tid åt att träna mma än att skriva.

Jag tror det beror på att:
1, Fasta tider, jag vet när det är träning och då är det bara det som gäller.
2 Det är en gruppaktivitet, och jag trivs bra med mina träningskamrater.
3 Man lär sig något nytt på nästan varje pass, jag får en känsla av att jag utvecklas och blir bättre.


The interruption was sponsored by kebabdjuret. "Eat me at your local restaurant."

Sen är det ju hela grejen med att ha en tränare som pushar en, som lär en nya saker och uppmuntar en om det går dåligt. Men nu när jag punktat upp vad som gör att det blir mer MMA än skrivande så tänker jag: Kan man inte ha fasta tider för skrivande, göra det i grupp med folk man gillar och utvecklas där också? Visst går det, och jag har försökt. Problemet är att jag inte har hittat någon som ligger på samma ambitionsnivå som jag. Malin är väldigt begåvad, och jobbar också stenhårt med sitt skrivande, men det känns som hon ligger på en högre ambitionsnivå än vad jag gör. jag önskar jag kunde ha samma målmedvetenhet som hon, men jag har för många drömmar och projekt för att göra det. Mina andra vänner som jag försökte starta "Skägglösa författarföreningen" med har varit bättre på att odla skägg än att skriva. Gruppen har varit igång i ett halvår nu och tanken var att vi skulle göra en uppgift i veckan, men än så länge är det bara jag som lämnat in den första uppgiften, och några fler har det inte blivit.

Hur som helst så har jag läst en del på freedudes blogg och funderat kring mitt skrivande. Hans livsstil är något som hade passat mig perfekt när jag var kring 18, eller åtminstone något jag hade gått igång på direkt. Nu känns det mer "nja". Frihet är fint, men fast inkomst och fasta tider är inte så jävla dumt det heller. Om jag bara hade ett lite mer kreativt jobb så skulle jag vara väldigt nöjd med min tillvaro, och som den är nu så trivs jag rätt bra ändå. Men hans tanke om att ständigt utmana sig själv och att sätta deadlines, få coaching och verkligen lägga sin själ i ett projekt i taget tilltalar mig väldigt mycket.

Here it goes!
Utmaning: Skriva 150 sidor innan nyår. Dessa sidor skall i bästa fall bilda utkastet till en ok bok, och i värsta fall bestå av ett antal noveller utan inbördes koppling.
Nu behöver jag förslag på en passande bestraffning och en fin belöning om jag misslyckas/lyckas.

Ni kan posta era förslag nedan eller skriva höra av er direkt till mig.