Cardanai

Så var vi äntligen på plats för vad som ändå måste betraktas som årets största händelse inom SW i Sverige. Här samlas Sveriges bästa amatörer för att försöka visa att de inte är just det, amatörer. Men i skrivandets stund har de som samlats här för att göra upp om titlar och medaljer ett steg kvar innan de kan förbereda sig inför morgondagens tävlingar: invägningen.

 

Invägningen sker i anspråkslösa lokaler och det märks att det inte är någon stor sport vi sysslar med. Entrén är utmärkt med en a3 skriven med tuschpenna och parkeringen rymmer bara ett tiotal bilar. Men trots att sporten är liten är uppslutningen stor, och förberedelserna minutiösa. Många har bantat ned sig närmare tio kilo inför tävlingarna och många är oroliga att de inte ska klara vikten. Stefan är en av dem som bantat hårdast, de två senaste dygnen har han inte druckit något och ätit 5 ostskivor totalt. För bara några veckor sedan vägde han 82 kilo och nu har han tänkt tävla i 73-.

 

När invägningen väl börjar och alla står där i den smala korridoren där invigningen hålls skulle en mer poetiskt lagd man ha dragit paralleller till fornegyptisk mytologi, där de dödas hjärtan vägs emot sanningens fjäder. Tyngs hjärtat av onda handlingar i livet straffas de med förintelse och slukas av odjuret som väntar utanför salen där Osiris och hans 42 domare håller rättegång. Även här vägs hjärtat, Hur mycket vill du det här egentligen?, mot hårda krav. Stefan väger första gången in på 300 gram för mycket och tvingas svettas ned ytterligare för att passera. Inte förintelse, men ändå en sorts helvete. Att svettas bort 300 gram efter 2 dygn utan mat och vatten är ingen lätt utmaning, och det tar ytterligare ett försök, den här gången med 5 grams marginal innan Stefan klarar vikten.

 

Han är långt ifrån ensam med att ligga lite i överkant trots hårda förberedelser, salen innanför korridoren där invägningen sker fylls snart av folk som bara måste bli av med det där lilla extra. Det ligger en nervositet i luften, och vissa tvingas ta av sig helt nakna för att besegra vågen. Tjejerna har det lite lättare med invägningen då det bara finns två klasser för dem: + och – 60. Det gör det i och för sig inte lättare för dem som skall under 60, vilket Lina får erfara. Trots att hon sitter över en timme i bastun kommer hon inte riktigt ned under strecket och får ge sig när det är 800 gram kvar. Det gör att hon får tävla i +60 trots att hon inte ens väger ett kilo mer än så.

 

När invägningen är klar är alla lättade, alla klarade sig vid första försöket utom Lina och Stefan. Nu skall det ätas, drickas och sovas innan morgondagens tävlingar, och det blir Thailändsk buffé på en restaurang som Christoffer visar oss. Efter att ha ätit oss ordentligt mätta, snackat lite skit och tryckt i oss ytterligare mat i form av efterrätt så beger vi oss, det ska bli en lång dag imorgon också.

 

Tävlingsdagen

 

Klockan kvart i nio på morgonen dagen efter beger vi oss i samlad trupp från vandrarhemmet till Fyrishov där tävlingarna skall äga rum. Jag lyckas komma in som press och behöver därför inte betala inträde. Delvis är det därför jag skriver det här nu, men mest för att de bad mig och för att jag tycker det är kul. Med min stämpel på armen kliver jag in i tävlingssalen och ser de fyra mattor som tävlingarna skall hållas på. Det visar sig att de haft strömavbrott och därför blir tävlingarna något försenade. Jag tillbringar tiden fram till dess med att spana ut i salen för att se om jag känner igen några. Jag är skall själv vara den första att erkänna att jag inte kan mycket om Svensk MMA, men några ansikten är bekanta: Reza ”mad dog” joggar runt i salen och skämtar glatt med folk till höger och vänster. David Bielkheden är också på plats, liksom en rad andra som kommer medverka på nästa superior challenge. Bland de kvinnliga tävlande, som är ovanligt många vad jag förstår, är Hanna Silén värd att nämnas.

 

Några ”riktiga” journalister ser jag också till, Elin Bladh från MMANytt är på plats och vid ett tillfälle under dagen ropas det i högtalarna att fighter magazines fotograf behöver låna ett kamerabatteri då hans är slut.

 

Tillslut har de lyckas få el till datorerna och vi får alla reda på att de tänker börja med viktklassen som har flest deltagare: -79 KG. Det betyder att Linus blir den första från vår klubb att tävla, hans fight har startnummer 14 och eftersom de kör på alla fyra mattorna samtidigt så är det snart dags. Vi som klubb har lyckats bra med att sprida våra fighters inom viktklasserna, det är bara Lina och Johanna som tävlar i samma, herrarna ligger ifrån -67 (Besnick) till -85 (Johan).

 

Matchreferat

Match 14

Linus motståndare är en erfaren fighter, Per Franklin. Matchen börjar och bägge fighter kämpar för att få grep om den andres nacke, men ingen lyckas få någon egentlig fördel. Per dyker plötsligt in för en double leg takedown, men Linus sprawlar snabbt undan och får det att se enkelt ut. Matchen återgår till stående och nästa nedtagningsförsök blir istället en single leg som Per kämpar till sig. Väl på marken hamnar Per i Linus Guard och där kämpar han matchen ut för att åstadkomma något mer eller passera. Linus håller kontroll på sin motståndare men förutom ett bra försök på en giljotin lyckas han inte avsluta Per och matchen slutar 2-0 till Pers fördel på grund av hans single leg takedown.

Match 38

Nästa man till rakning från klubben är Besnick som i sin första fight inte ens får en chans att kliva in på mattan och visa vad han går för, då hans motståndare lämnar Walk Over. Om det var hans grymma fightingshorts eller Stefan som skrämt bort motståndaren är fortfarande oklart. Vad som däremot stod klart när Besnick väl fick kliva in på mattan var varför brottare klarar sig så bra inom SW och MMA. Besnick, som innan han klev in på mattan knappt kände till reglerna Får tag i sin motståndare och kryssar honom så att dunsen hörs i hela salen och det hörs ett uppskattande sus ifrån läktaren. Besnick är inte sen att upprepa sin styrkedemonstration och vinner matchen enkelt på poäng.

Besnicks näste motståndare är inte lika lätt att kasta omkring med tyvärr, och även om Besnick slänger honom i matten så är killen tillräckligt smart för att inte ställa sig upp igen när det står klart att Besnick trivs bäst stående. På marken blir det mycket scramblande innan Besnicks motståndare får tag på hans rygg och avslutar genom en Rear Naked Chocke.

Därmed slutar Besnicks första Submission wrestlingtävling, men killen han mötte i den sista fighten går vidare och tar senare guld i viktklassen. Att i SM förlora mot guldmedaljören är egentligen inte en förlust för en första gångs tävlande inom sporten, det anser i alla fall jag, och Besnick verkar inte helt missnöjd med sin insats.

Match 50

Så var det Stefans tur att gå match, i -73. Hans motståndare tror sig nog vara fint folk, eftersom han kommer sent till mattan. Men väl på plats drar matchen igång och vilken fight det blev! Poängen flyger till höger och vänster, och matchen är lika ofta stående som på marken. Redan en minut in i fighten har Stefans motståndare, Botir Aslanov, lyckats få 9 poäng och strax därefter tar Stefan fyra på en nedtagning med position. Fighten slutar i en vild scramble där bägge försöker få tag på ett ben. Botir är snabbast att låsa in något och tvingar Stefan att tappa på en Akilles. Stefan verkar dock rätt nöjd efter fighten, han säger sig känna sig levande igen och sugen på att tävla mer i fortsättningen.

Match 69

Så var det dags för -85 herrar och Johan möter i fight nr 69 Jakob Cershater. Jakob försöker med en fuling direkt efter de hälsat ser det ut som från läktarplats och försöker grabba tag i Johans överarm samtidigt som han håller kvar efter hälsningen. Jakob fortsätter att greppa efter armar, ha handledskontroll och försöker vid ett tillfälle gå på något som ser ut som en stående kimura. Men Johan kämpar på, lugnt och metodiskt utan att trötta ut sig. Hans motståndare börjar däremot snart se trött ut. Dock lyckas han skrapa ihop 5 poäng, bland annat på en nedtagning och ett positionsavancemang. När det är en minut kvar av matchen sätter Johan fart ordentligt. Han vet att han ligger under och ger allt för att komma ikapp. Han försöker flera gånger gå på nedtagning, ger sig på en flygande armbar försöker plocka in avståndet mellan dem men matchen slutar ändå fem mot noll till Jakob.

Match 94

Först ut av tjejerna blir Johanna, då Lina gick vidare till andra omgången per automatik och får möte vinnaren i Johannas fight. Johannas motståndare heter Sophia Nordenö och så fort fighten är igång hamnar den på marken. Johanna hamnar tidigt i trubbel när Sophia får in en giljotin men alla som rullat med henne vet att hon inte är enkel att strypa ut. Hon rider ut stormen och gör en reversal för två poäng. Johanna hamnar i trubbel flera gånger under fighten men lyckas alltid ta sig ur, bland annat försöker Sophia med en kimura som verkar vara något utav ett kännetecken för henne. Matchen slutar 5-2 till Sophia som går vidare för att möta Lina.

Match 98

Revanschchansen ligger nu alltså hos Lina och det märks inte alls att hon skulle ha tävlat i en lägre viktklass till en början. Fighten är intensiv och med reversals och positionsavancemang för bägge kämpar. Tillslut fastnar dock Lina i en kimura och fast hon kämpar för att få in handen mot kroppen är Sophia start och ger sig inte. Tillslut tvingas hon klappa, men kanske ett ögonblick försent, eller så märker Sophia det inte i tid. Den olyckliga konsekvensen blir dock ett ljudligt knak från Linas arm som hörs i hela salen. Det följs direkt av ett skrik, men inte från Lina utan från Sophia, som verkar svårt skärrad. Vi på läktaren är helt mållösa och vet inte vad vi ska tro. För mig såg det ut som hon bröt armbågen, och armen kom i en onaturlig vinkel direkt efter ljudet. Sjukvårdarna på plats tror bara att axeln hoppat ur led och sedan hoppat tillbaka igen, men Lina verkar ha fruktansvärt ont och 20 minuter senare är ambulanspersonlen där. De rullar ut henne och ger henne lite morfin, som får henne på lite bättre humör. Hon ler till och med lite när hon rullas ut ur salen.

Senare får vi reda på att hon brutit överarmsbenet och får se en otäck röntgenbild på skadan. Hoppas du blir bättre snart!

Sedan återstod bara en klass: ultimatklassen, där vikten inte har någon betydelse. Linus som gick ut först väljer att avstå, han vill smälta sin match och tänkta på framtiden och är inte känner sig inte redo mentalt för en match till. Stefan och Besnick är både väldigt lätta och väljer bägge att avstå. När det finns tävlande som väger ungefär dubbla Besnicks matchvikt är det inte så konstigt. Johanna tvekar länge och väl, men väljer tillslut att avstå hon också. Det blir bara Johan kvar som antar utmaningen, men han presterar å andra sidan nog för hela klubben.

Match 180

Johan möter en kille som heter Emilio och klarar sig bra i fighten. Har tar ned honom tidigt och lyckas få rygg. Därifrån jobbar han hårt för att få in bägge armarna för en rear naken choke men emilio tar sig ur och hamnar i Johans guard. Därifrån försöker han passera men Johan behåller kontrollen nästan hela fighten. Matchen går tiden ut och slutar 5-2 till Johan.

Direkt efter detta annonseras hans nästa fight, denna gång mot Billy Petersson från Göteborg, en småfet BJJ kille med underlig frisyr. Trots sin kroppsbyggnad är Billy explosiv och försöker i början av fighten med flera flygande armbars och giljotiner innan matchen går till mark. Det är först då som Billys giljotin sitter och den ser ut att sitta riktigt hårt. Senare får vi veta av Johan att den inte satt så tajt till en början, men när han slappnade av drogs den åt ordentligt.

Men Johan tar sig ur och vilar lite i Billy guard, något som domaren inte gillar. Varför domaren ansåg att det är killen ovanpå som ska jobba, inte BJJ killen som ligger med guard är fortfarande ett mysterium för mig, och lär så förbli. Matchen slutar lika, men antagligen pga av giljotinen dömer domarna till Billys fördel, något som känns lite obegripligt för oss som såg på från läktarplats.

Summering

Det var helt klart en fantastisk upplevelse att åka på SM med klubben. Själva grejen att göra något ihop utanför träningen kändes bra, resan gick smärtfritt och även om jag gått och blivit galet förkyld nu i efterhand så skulle jag göra om allt imorgon om jag fick. Det enda som känns tråkigt är förstås Linas skada, Det kändes overkligt när det hände men jag minns fortfarande ljudet, och ryser bara jag tänker på det. Vad som står klart så här i efterhand är för mig att vi, för att vara en så liten klubb, är förbannat duktiga som får med oss sex kämpar i SM.

Om man bara tittar på pappret ser kanske deras insats i SM så imponerande ut, men för oss som var där är bilden en annan. Vi såg hur jämna matcherna var, hur hårt de kämpade och vilket motstånd de fick möta. Vi såg också att de som vann över våra fighters också besegrade fler motståndare och kom långt i turneringen. Besnicks motståndare tog som nämnts tidigare guld i viktklassen och Sophia Nordenö tog bronset i +60 för damer. I själva verket vann alla som våra fighters mötte minst en fight till efteråt, och de flesta gick till kvartsfinal eller tog medalj. Stora städer som Stockholm och Göteborg var representerade, men hur många städer i Skövdes storlek tror ni hade 6 fighters med i SM? Inte en enda, förutom vi. Närmast var kanske Linköping med 5 deltagare, och Linköping har mer än dubbelt så många invånare som Skövde, över 140 000.

Det säger mer än några siffror på ett papper.

 

Orkade du läsa så här långt? Creds till dig i så fall!